Älskad och hatad! Länge var barskåpet hemmets paradmöbel. Men det var också syndens möbel – motståndarna var många. Retroexperten Lotta Reberg har dykt ner i barskåpets historia och även spanat in nostalgi-öl-prylar.
Barskåpet är en av våra mest spektakulära möbler, men också en av våra senaste möbler.
– Ja, det nämndes egentligen inte förrän runt 1930, det går en skarp gräns där. Då kom det rullande in på hjul och var inte så stort till en början, var mer som en drinkvagn. Men efter ett tag blev det större och under 1940-talet kom det på höga ben och var en jättemöbel. Tillverkat i exklusiva och exotiska träslag. Dessutom med avancerade intarsia-inläggningar, berättar Andreas Siesing, intendent hos Auctionet och författare till två stora böcker om svenska möbler.
– Intarsian hade ofta humoristiska motiv, nästan buskisliknande. Det kunde vara munkar som stod och tömde en bägare, eller hällde upp vin från en tunna. Bellman förekom också, han fladdrade förbi med något instrument.
Just barskåpet är en av dina favoritmöbler. Varför?
– Det är en spännande möbel, spektakulär och rolig i formgivningen. Den skulle visas upp för gäster, du skulle stå vid skåpet och blanda drinkar. Det var show, fortsätter Andreas Siesing.
”De argaste skribenterna talade om den hemska cocktailismen!”
Barskåpet blev snabbt status och givetvis vände man sig till herrarna i huset. ”Den perfekta julklappen till far” stod det i marknadsföringen.
– Men det var två läger. Det fanns också de som rasade mot den här tingesten som uppmuntrade till alkoholbruk i hemmen. De argaste skribenterna talade om den hemska cocktailismen! Man tyckte att biofilmer där det dracks i barer och det drinkades i hemmen spädde på cocktailismen. Det var samhällsdebatt.
Varför tar ni med er hem det brackiga och flärdfulla modet från amerikanska filmer till era små lägenheter! undrade barskåpsmotståndarna.
Kritiken ebbade ut och barskåpen överlevde och utvecklades. Under 1940-talet blev de som sagt var höga, men de fick också ett dörrpar som gick att öppna och där fanns flaskställ. Det skulle inte bara vara snyggt utanpå utan även invändigt, därför sattes det in speglar. Ibland hade speglarna ett mönster.
Var barskåp för borgerliga hem, eller var barskåpet en arbetareklassmöbel?
– Nej, det var väl inte arbetareklassmöbel. Det var en borgerlig touch. Men samtidigt var det så att de som tog bosättningslån i slutet av 1930-talet och under 1940-talet, det vill säga de som lånade till lösöret när de satte bo, köpte barskåp.
– Givetvis rasade de arga skribenterna mot detta och i rådgivningsspalter skrev man att köp hellre tryckt konst än barskåp. Det är en onödig möbel och som kan ställa till det. Det hette också hellre barnvagn än en barvagn!
”Under 1970-talet går vi ner i gillestugan för att drinka”
När 1950-talet kom utvecklades barskåpet än mer. Det blev supermodernt efter den tidens mått med en kyl för att drycken skulle serveras kall, och en radio och grammofon. Det blev en kombinerad bar- och musikmöbel.
I början av 1960-talet smyger sig barskåpet in i de stora bokhyllorna i teak eller ek som prydde hela väggar. Där fanns även plats för tjock-tv.
Barskåpet gömde sig ofta bakom en lucka som man fällde ner. Det kunde också flytta ner på golvet formgivet som en låda med hjul och med fiffiga detaljer, möblemangen blev ju lägre under tid.
– Under 1970-talet går vi ner i gillestugan för att drinka. Då flyttar barskåpet ner i källaren och även med en bardisk och tre barstolar. Antingen i teak eller exklusivt palisander. Men det gjordes barmöbler i rotting och i furu också, berättar Andreas Siesing.
Har barskåpet något värde idag? Säljs det dyrt på auktion?
– Ja, barskåp från 1930/1940- och 1950-tal kan bli väldigt dyra. Speciellt om de är i exklusiva träslag med fina motiv i intarsia. Är det en känd formgivare dessutom talar vi om dyrgripar. Hela bokhylleväggar med barskåp från 1960-talet är mer svårsålda. Men vissa låga barmöbler från 1960/1970-tal av kända formgivare går också för en bra slant. ●
Inte lika flott som barskåpet, men det finns ändå en viss
nostalgi runt öl.
