Äkta makarna Anders Hvidfeldt och Annika Claesdotter längtade efter att resa och vara borta länge. Så de packade ryggsäckarna, köpte interrailkort som gällde i tre månader och stack iväg – i sällskap med dvärgtaxen Peps.
Både min fru Annika och jag tog tåget ut i Europa i början av 1970-talet, till Österrike, Italien, Frankrike, Portugal och en gång hela vägen till Aten, en nonstop-resa på drygt 60 timmar.
När interrailkortet lanserades 1972 kostade det bara 360 kronor och var tänkt som en engångsföreteelse för ungdomar under 21 år. Men det blev en succé, permanentades och åldersgränsen höjdes stegvis. Sedan 1988 kan resenärer i alla åldrar köpa tågluffarkortet.
”Som gjort för en långresa” tänkte vi under pandemin då lusten att resa igen växte sig allt starkare. Det vi längtade mest efter var inte några charterveckor i solen. Vi ville vara borta längre, inte ha så bråttom. Ha tid att stanna på platser vi gillade innan vi reste vidare.
Både Annika och jag är födda 1955, pensionärer sedan flera år, och är det något vi har gott om så är det tid. Men vi har också en hund, dvärgtaxen Peps. Att lämna kvar Peps hemma i Sverige fanns inte på kartan. Alltså fick även han hänga med på tågluffen.
Det sista vi gjorde innan vi lämnade Stockholm förra hösten var att ta den femte covidsprutan. Tidigare samma septembermorgon fick Peps, som redan var chippad och rabiesvaccinerad, en obligatorisk avmaskningstablett hos veterinären, allt bokfört i hans EU-pass för sällskapsdjur.
Med ett nyaktiverat interrailkort (som numera ligger i en app i mobilen) kunde vi till slut börja luffa på allvar, ta dagarna som de kom och ta sikte på Storbritannien, för det var dit vi ville. Efter hotellövernattningar i Köpenhamn, Hamburg och Rotterdam och en natt i en hundhytt på Stena Lines färja från Hoek Van Holland till Harwich var vi äntligen framme.
Det vi längtat mest efter var vanlig vardagslunk, äta fish & chips och indisk take away-mat, hänga på puben och prata med folk om höjda elpriser och Brexit och titta på evighetssåpan Eastenders och andra program på BBC. Allt det hittade vi i Corby, en småsömnig stad i East Midlands, vårt första stopp på brittisk mark.
■ Packningen. Ta bara med det nödvändigaste och packa lätt i en inte alltför stor ryggsäck eller väska. Bagageutrymmena på tågen är ofta begränsade.
■ Mobilkostnader. Fri wifi finns numera på många tåg, men inte alla. Före avfärd, hör med din mobiloperatör vad som gäller för sms, samtal och surf utomlands.
■ Extraladdare. Elurtag för att ladda mobilen saknas ibland på tågen. Investera i en egen ”powerbank” för akuta behov. Glöm inte adapters om ni ska till Storbritannien.
■ Kontanter. Alla butiker, restauranger och kaféer tar inte kort. Gäller även vissa bussar och taxi. Växla in euro eller pund.
■ Sittplatsbiljetter. Kolla i förväg om du måste reservera plats. Även på tåg där platsbiljett inte är obligatorisk kan det vara klokt att boka plats för att vara säker på att få sitta. Gör det hos respektive lands tågbolag eller via sajten trainplanet.com.
■ Färdkost. Restaurangvagn eller ambulerande servering saknas på vissa tåg. Köp med något att äta och dricka inför längre tågresor.
■ Reseförsäkring. Ingår i alla hemförsäkringar. Men överväg att utöka eller förlänga reseskyddet, särskilt om du ska vara borta längre än 45 dagar. Skaffa även det europeiska sjukförsäkringskortet. EU-kortet är kostnadsfritt och kan beställas på Försäkringskassans hemsida.
När vi tågluffade med mindre reskassa på 1970-talet tog vi ofta nattåg och försökte lägga beslag på tomma kupéer att sova i. Den här gången letade vi boende på nätet. Det tog en del tid men underlättades av att vi reste under lågsäsong.
Genom att googla efter boende hamnar vi hos Andy och Michelle Cooper på Invicta House B&B i Golspie, en liten by på skotska östkusten.
– Vi flyttade hit 2015 från Dover, ville varva ner och starta ett nytt liv, berättar Andy medan han serverar en full scottish breakfast med bacon, korv, ägg, vita bönor och black pudding i husets matrum med manglad linneduk.
En vecka senare gör vi en avstickare till Orkney-öarna. Där får vi laga frukosten själva men det gör vi så gärna med tanke på boendet. Utan att ruinera oss har vi lyckats hyra ett eget litet hus på två rum och kök med sjöutsikt i hamnen i Stromness.
– Jag borde egentligen ha gått i pension för länge sen, men jag kör på några år till, det här är ett sätt att leva, säger vår värd Sylvia som driver Brown’s Self-catering Houses & Hostel.
Så ofta vi kan väljer vi att bo på billiga och enkla backpackerställen och det har många fördelar. Genom att dela kök och erfarenheter med andra, förvånansvärt många sextioplussare, får vi tips om sevärdheter och annat man inte ska missa.
– Jag ville göra något roligt så länge jag är frisk och har orken kvar. Därför slutade jag jobba som advokat. Nästa år ska vi till Spanien och cykla pilgrimsleden från Pyrenéerna till Santiago de Compostela, berättar James McBride, 68, från Harrogate som reser runt i Skottland med sin särbo Jayne Warriner, 61, från Leeds.
Efter en månad får interrailkortet vila lite. Då tar vi färjan från Ullapool till Stornoway på Yttre Hebriderna. På den vindpinade ögruppen i Atlanten finns inga tåg. Men det går att ta sig runt ändå, med färjor, lokalbussar och hyrbil.
På det familjeägda vandrarhemmet Heb Hostel får vi bo i en shepherds hut, en fåraherdevagn i trädgården inredd med dubbelsäng, kokplatta med ugn och liten soffhörna.
Toalett och dusch samt tvättstuga finns i ett hus intill. Pris: 70 pund/natt (och då ingår kontinental frukost som serveras i köket i huvudbyggnaden). Vi trivs så bra på de tolv kvadratmeterna i vår ”hutt” att vi stannar där i två veckor.
Heb Hostel drivs av Ian Macintosh, 67, och hans dotter Christine, 42. De senaste 15 åren har de tagit emot tusentals ryggsäcksturister i alla åldrar från hela världen.
– Vi blir inte rika på det här. Men vi har ett bra liv. Jag har fått mer tid tillsammans med mina tre barnbarn och hjälper Christine med allt från att hålla eld i spisen till att göra inköp och tvätta gästernas lakan och handdukar, berättar Ian.
Med ett Interrail Global Pass kan man resa med 37 olika järnvägsbolag i 33 europeiska länder. Det finns tio olika varianter. Fyra resdagar inom en månad i andra klass kostar 2 970 kronor för seniorer (60 år och uppåt). En vuxen kan ta med två barn under tolv år gratis. Därutöver finns varianterna fem och sju resdagar inom en månad och tio och femton dagar inom två månader. Man kan även köpa interrailkort för 15 och 22 dagar i följd, samt för obegränsat resande i en, två eller tre månader.
Obegränsat resande i en månad kostar 7 660 kronor för seniorer och i två månader 8 340 kronor. Vill man resa hur mycket som helst i tre månader är priset 10 240 kronor.
Tågluffare behöver såklart också någonstans att bo. Även under lågsäsong kan det vara klokt att förboka boende via sajter som booking.com, hotels.com eller airbnb.com. Ett alternativ är att googla på städer och hotell/hostels och höra av sig till boendena direkt på telefon eller mejl istället för att kontakta onlineresebyråerna.
Vill man hålla nere övernattningskostnaderna är vandrarhem ett alternativ. På Hostelling Internationals sajt (hihostels.com) finns länkar och kontaktuppgifter till vandrarhem i ett stort antal europeiska länder.
Allra billigast (drygt 300 kronor/natt) är att bo i sovsal, ofta i våningssängar. Familjerum/dubbelrum på vandrarhem går att hitta för 1 000–1 400 kronor/natt. Tänk på att en del vandrarhem har begränsat öppethållande under lågsäsong. Bed & breakfast-ställen är i regel billigare än hotell. Enkelrum under högsäsong från 800 kronor/natt, dubbelrum från cirka 1 100 kronor/natt inklusive frukost.
Tillbaka på skotska fastlandet fortsätter vi söderut med tåg. Vi reser till Cornwall på sydkusten som är befriande fritt från turister jämfört med under högsäsong och bestämmer oss sen för att ta en sväng förbi London.
Veckorna går och plötsligt inser vi att det snart börjar bli dags att återvända hem. När SJ:s snabbtåg rullar in på Stockholms central en sen novemberkväll är det bara några dagar kvar till första advent. Vi har varit ute på luffen i 87 dagar.
Om vi kan tänka oss att seniorluffa igen? Självklart. Vi pratar redan om nästa resa. ●
Vinn bokenNya med tåg genom Europa. Anna W Thorbjörnsson & Marko T Wramén (POLARIS FAKTA). Uppdaterad upplaga av Sveriges kanske mest lästa tågsemesterbok. Vi lottar ut tre exemplar. Delta i utlottningen på www.propensionaren.se/tavlingar eller skicka ett vykort med namn och adress till: PROpensionären, Box 3274, 103 65 Stockholm. Märk ditt svar Tågluffa. Senast 3/11 vill vi ha ditt svar.