PRO:are med ett herdeuppdrag
När getterna anländer till parken står pensionärerna redo. För sjätte året i rad har medlemmarna i PRO Upplands Väsby haft uppdraget att vakta kommunens fyrbenta gräsklippare.
När getterna anländer till parken står pensionärerna redo. För sjätte året i rad har medlemmarna i PRO Upplands Väsby haft uppdraget att vakta kommunens fyrbenta gräsklippare.
I Upplands Väsby, norr om Stockholm, har man valt en annorlunda metod för slyröjning av ett gammalt fornlämningsområde kallat Terrängparken. Fornminnena, som bland annat består av gamla gravhögar från tidig vikingatid, är för känsliga för att hållas fria med hjälp av röjsåg och betas istället av getter.
När frågan kom på tal om vem som skulle se till getterna var medlemmarna i PRO Upplands Väsby inte sena med att anmäla sitt intresse.
– Jag är Stockholmsgrabb så jag hade nästan inte sett en get tidigare. Vi åkte ut till Lidingö och tittade på getterna så att de fick lukta lite på oss. Det har vi aldrig ångrat, det här har varit mycket roligare än vi hade kunnat tänka oss, berättar Hans Mohlin, föreningens kontaktperson gentemot kommunen.
Det var sex år sedan starten och nu går herdeskapet som på rutin. Under juli och augusti ska tjugotalet getter ses till morgon och kväll. De ska få friskt vatten, tilläggsfoder och så ska inhägnaden inspekteras så att det inte uppstått några flyktvägar. Då hänger getterna gärna på, även om det inte alltid varit självklart vem som ska ta täten vid inspektionerna.
– Förra ledarbocken som hette Odin, han var ganska van att bestämma. Då hade vi en uppgörelse, han och jag, om vem som skulle gå först. En tryckte på och en tryckte tillbaka. Då kom vi fram till att nu bestämmer jag och de andra elva månaderna får han bestämma, säger Hans Mohlin.

Han berättar att det är kontakten med djuren som är den stora behållningen av getväkteriet. Killingarna kommer gärna nära och busar och försöker nypa åt sig godsaker som de har i fickorna.
– Det är härligt när man känner att kontakten med djuren fungerar. Jag brukar ropa på dem och då kommer de springande på bred front. Jag känner att jag är med om något speciellt – vi kommunicerar och förstår varandra, säger Hans Mohlin.
Är det någonting som är negativt är det i så fall att pensionärerna är många och sommaren är kort. Upp till 25 föreningsmedlemmar brukar anmäla sig till aktiviteten varje år och de sitter tillsammans och pusslar ihop ett schema. Getterna lånas in av Upplands Väsby kommun från den ideella föreningen Get2gether som huserar på Lidingö och verkar för att bevara rasen jämtget. Upplägget gör därför nytta på tre fronter – för kommunen, getterna och pensionärerna. Hans Mohlin ser ett särskilt värde i att ha aktiviteter igång under sommaren.
– I många föreningar är sommaren ganska fri från organiserad verksamhet. Det är inte alla som kan åka iväg och lyxa till det på sommaren, säger han och nämner även att föreningen håller igång med bland annat boule, linedance och gympa under sommarmånaderna.

Även allmänheten i Upplands Väsby får glädje av getternas närvaro. Varje söndag öppnar Hans Mohlin och hans fru Kerstin Mohlin upp hagen för allmänheten, för att barnfamiljer och andra intresserade ska få komma och träffa djuren. Mellan 100 och 150 personer dyker upp varje gång.
– Det är alla generationer som kommer. Det är nog bland det roligaste vi har gjort. Då kan man komma och krama och kela med getterna och mata dem med knäckebröd, säger Hans Mohlin.