Varje år får 10 000 män diagnosen prostatacancer och varje år avlider runt 2 400 personer i sjukdomen. Tidig upptäckt är avgörande för ökad överlevnad. Precis så var det för PRO:aren Klas-Håkan Petersson.
Sensommaren 2011 gick Klas-Håkan Petersson, som nybliven pensionär, till en vårdcentral i Karlskrona för att testa sig med hjälp av ett så kallat PSA-prov, ett enkelt blodprov. Det var inte några kroppsliga besvär som fick honom att ta beslutet. Drivkraften handlade mer om de insikter han fått om diagnos och utveckling av prostatacancer.
– Under mina sista år i arbetslivet kom jag i kontakt med personer som hade erfarenheter av sjukdomen. Jag blev omskakad av deras berättelser och förstod att en tidig upptäckt är avgörande för utgången. Därför bestämde jag mig för att testa mig så fort jag pensionerats, säger Klas-Håkan, som bor i Hässleholm men är medlem i PRO Karlskrona.
Testresultatet visade ett något förhöjt värde på 8,9. Men ett ökat PSA-värde behöver inte betyda cancer. Primärvårdsläkaren frågade om Klas-Håkan önskade gå vidare med fler undersökningar.
– Det var självklart för mig att svara ja, trots att jag fortfarande kände mig relativt frisk utan några som helst symtom eller smärtor, berättar Klas-Håkan. Han remitterades till en urolog som gjorde en biopsi, det vill säga tog små bitar av vävnaden från prostatan för att kontrollera om det fanns några cancerceller. Därefter gjordes ett ultraljud för att få en bild av prostatan. Det tog omkring två veckor innan innan Klas-Håkan fick svar.
– Jag satt hos läkaren när han berättade att jag hade prostatacancer av en aggressiv art. Tumören var omfattande.
I dag är antalet män som lever med sjukdomen fyrdubblat, över 120 000, varav många har biverkningar till följd av behandlingarna. Medelåldern har sjunkit kontinuerligt och nu är medianåldern för de som drabbas 69 år. Men det finns stora problem i Sverige med en ojämlik vård för de som har prostatacancer.
– Regionernas oförmåga att följa vårdprogrammet har lett till alltför stora variationer, vilket skapar en ojämlik vård. Det kan delvis förklaras av att den gamla organisatoriska strukturen inte är anpassad efter patientvolymen, som fyrdubblats och de helt nya behov som följt av utvecklingen, säger Kent Lewén, ordförande Prostatacancerförbundet i ett pressmedelande. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Att få besked om att man är svårt sjuk är inte lätt. Klas Håkan beskriver sig själv som en relativt stabil person som vill veta sanningen även om den är svår. Ett långt yrkesliv som polis har gjort honom van vid att möta tuffa situationer.
– Jag blev inte direkt chockad för jag hade nog innerst inne inte uteslutit det beskedet. Jag behöll fattningen. Läkaren sa senare att han blivit överraskad av mitt lugn.
Eftersom tumören inte hade spridit sig utanför prostatakörteln stod valet av behandling mellan strålning och operation.
– Jag valde bort strålning eftersom det skulle innebära alltför många resor hemifrån Karlskrona till Centrallasarettet i Växjö där de utför den typen av behandling.
I februari 2012 var det dags för operation. Ingreppet, som varade i två timmar under narkos, innebar att hela prostatan togs bort.
Det har nu gått nio år sedan operationen. Livet går vidare. Klas-Håkan sover, äter och rör sig utan problem. Till en början gick han på PSA-kontroll på vårdcentralen var tredje månad, så småningom blev det var sjätte månad. Numera ligger PSA-värdet på ”under mätbart värde”, det vill säga under 0,05. Upp till tio år ska hans värde fortsatt kontrolleras.
Kroppen sköter sig, men hur har hans sjukdomshistoria påverkat honom mentalt och emotionellt? Klas-Håkan svarar snabbt att han blivit mer social.
– Jag har förändrats, blivit mer orädd. Jag är inte längre orolig för att sticka ut hakan och säga min mening. Även om jag får mothugg i en debatt så är det ingenting jämfört med att ha en cancersjukdom. Så brukar jag tänka.
Även om Klas-Håkan Petersson fått bra vård, finns det många personer som inte haft lika tur. Prostatacancerförbundet vill nu se en nationell översyn av prostatacancervården, ett omtag för att minska väntetiderna, förnyat beslut i screeningfrågan och att ojämlikheterna inom prostatacancervården ska bort.
– Vården är fragmentiserad med begränsad förmåga att på ett någorlunda likvärdigt sätt ta till sig ny kunskap och nya metoder samt teknik för diagnostik och behandling. Redan stora skillnader är på väg att bli ännu större, säger Kent Lewén.