UTSTÄLLNING

Vikten av nål och tråd

I urminnes tider har nål och tråd varit viktiga verktyg för människan. I en utställning med tolv konstnärer från hela världen utforskas synålencpå olika sätt. Bella Rune är en av konstnärerna, och en av utställningens curatorer och dess scenograf.

Publicerad 23 juni jun 2025
Bella Rune med sina skulpturer av mohairgarn. Foto: Galleri Magnus Karlsson

Den mest namnkunniga konstnären i The Magic power of the needle på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm är nog Louise Bourgeois (1911–2010). Hon såg synålen som ett verktyg för läkning och förlåtelse, ett verktyg för att reparera skadan.
– Synålen är enligt Louise Bourgeois inte aggressiv, den är inte en knappnål. Hon var noga med att stygnen skulle synas, berättar Bella Rune.
Att nål och tråd inte bara handlar om ett privat hantverk utan också kan bli en plattform för politiska och historiska berättelser är uppenbart i utställningen.
– Tråden är den äldsta teknologin, och nål och tråd var en metod för att tala om svåra saker, för att uttrycka det som varit smärtsamt, säger Bella Rune.
Själv arbetar hon med skulptur och experimenterar med olika material och tekniker. I utställningen bidrar hon med dels utgrävda nålar av ben som hon har skannat och förstorat upp, dels höga garnpelare, imposanta trots sina tunna, tunna trådar.
– Jag tänker på garnet som teknologi, inte som ett material. Den västerländska historieskrivningen har ofta betonat fasta och hårda innovationer som stenyxan och plogen. Men vad händer om vi istället betraktar snöret som mänsklighetens mest grundläggande teknologi?

Den äldsta medverkande konstnären i utställningen är Fredrika Eleonora von Düben (1738–1808), som var hedersledamot i Kungliga Akademien för de fria konsterna. Hon är känd för sina broderade landskap i silke, varav ett visas i utställningen. Här syns också baksidan på broderiet, som långt ifrån ser ut som en ”vanlig” avigsida utan är ytterst omsorgsfullt arbetad.
– Nål och tråd och broderi har aldrig varit ute, utan det har åkt in och ut i konsten. Med industrialismen försvann det och kom inte igen förrän på 1940-talet, säger Bella Rune.
– Om man slår upp vem som uppfann collage och assemblage i konsthistorieböckerna dyker namnen på några inflytelserika manliga konstnärer upp. Men i själva verket har metoder för att sammanfoga fragment sina rötter i det arbete med nål och tråd som utförts i vardagen sedan urminnes tider, främst av kvinnor. ■

+
-