Han är mest känd för sitt glas. Men han har skapat så mycket mer – i trä, smide och måleri. Dessutom har han gjort 150 offentliga konstverk. Retroexperten Lotta Reberg skriver om en av sina favoritkonstnärer Erik Höglund som nu blir alltmer populär igen.
Stig Lindberg, Lisa Larson, Bertil Vallien, Ulrica Hydman Vallien och så Erik Höglund. Vi har en handfull formgivare som är folkliga och finns i många svenska hem. De förstnämnda har haft stora samlingsutställningar i nutid och deras formgivning ökar ständigt i pris. Erik Höglund har det varit tystare om de senaste åren.
Men för drygt två år sedan small det till på auktionsmarknaden. Flera prisrekord sattes. En av hans rikt dekorerade speglar i trä, Edens lustgård, klubbades för över 100 000 kronor, några månader tidigare såldes ett bord för dryga 50 000. Något år innan var några av hans rödrosa hallmöbler i trä med speglar med på en exklusiv utställning i New York med skandinavisk design. En del av glaset har också stuckit iväg prismässigt. Under det senaste året har även hans måleri blivit allt dyrare. I retrokretsar talas det om en Höglund-revival.
För de flesta är Erik Höglund mest känd för att han revolutionerade glaset. Bubblorna i glasmassan var nyskapande. Där finns också kärlek och humor. Färg och form. Allvar och glädje. Och de starka kulörerna är något av Erik Höglunds signum. Kanske rentav drivkraften? För trots den svåra diabetesen som tvingade honom till amputationer, ögonoperationer, transplantationer och rehabilitering var färgerna alltid intensiva och lekfulla.
– Ju sjukare han blev desto starkare blev färgerna, säger hans hustru Ingrid när vi träffas för att gå igenom hans konstnärskap.
Det är snart 30 år sedan konstnären Erik Höglund dog hemma i lägenheten i Stockholm.
– Han föll ihop en morgon i januari när han skulle resa sig ur sängen. Jag ropade och fick inget svar, berättar hans fru Ingrid Höglund.
– Vi fick nästan 25 år tillsammans och det är jag tacksam över.
Trots att Erik bara blev 65 hann han med mycket, tusentals konstverk i olika material, sex barn och resor över världen.
Erik Höglund föddes 1932 i Karlskrona. Vid tio års ålder kom beskedet att han led av ett hjärtfel och diabetes och var tvungen att sluta med idrott, hans favoritämne. Istället fyllde han tonårstiden med tecknande. Redan som 16-åring kom han in på Konstfack i Stockholm. I dokumentären Revolutionären från Boda från slutet av 1990-talet berättar han om hur familjen fick flytta ut på landet eftersom det var krig och hamnstaden Karlskrona var utsatt. Han gjorde cykelturer med block, färger och penslar på pakethållaren, sökte efter sin mor som vid förlossningen gick in i en förlossningspsykos och blev inlagd på Sankt Lars sjukhus i Lund. Efter några år dog hon. En del av målningarna från den tiden finns bevarade.
När han kom till Konstfack var det meningen att han skulle bli teckningslärare, men han tyckte att det sätt han skulle lära ut teckning på var gammalmodigt. Det blev istället studier i måleri och skulptur. Direkt efter skolan anställdes han av Erik Rosén som var VD för både Kosta, Boda och flera andra glasbruk nere i Småland.
Det var början av 1950-talet och kriget var slut. Boda behövde möta konkurrensen från glasbruken ute i Europa. Erik var 22 år och flyttade ner till Glasriket.
Då var det ännu det traditionella slipade glaset som gällde. Eriks slipade glas visade sig dock vara lite extra – det anades nya tider. Han fick fina recensioner efter en utställning. Det gav honom friare händer. VD:n Erik Rosén ville dessutom ha något nytt, ett mer funktionellt, folkligt och färgglatt glas.
Så i mitten av 1950-talet kom det nya glaset i brunt, blått, grönt och grått och med bubblor i. Säljarna protesterade, även arbetarna i hyttan. Det tog faktiskt hela fyra år innan vindarna vände och publiken uppskattade Eriks nya djärva glas. Det blev succé. Konstnären Erik och VD:n Erik blev ett radarpar.
I mitten av 1960-talet var Erik Höglund så utarbetad att han tog ett sabbatsår och åkte till Grekland med sin dåvarande fru och de fyra barnen. Väl hemma i Sverige igen hade han fått inspiration till nya glasserier. Nu i opakt turkost, gult och orange glas.
Han var populär, ställde ut både i Sverige och i USA. Samtidigt som han formgav glas började han skapa i smide och trä. De första skulpturerna och ljuskronorna i smide kom under 1950-talet, de första träskålarna runt 1960.
”För mig är Erik Höglund en av de bästa konstnärer vi har haft, hans konst ger mig kraft och glädje”
Men framgången hade sitt pris, 1973 slutade Erik Höglund vid Boda glasbruk. Han hade då fått nog av kommersiell design. Han fortsatte dock att skapa och ungefär samtidigt träffade han Ingrid Höglund. De bodde och levde i Stockholm, men sommartid var de i Albrunna på södra Öland.
Så småningom gjorde sig diabetesen mer påmind och följdsjukdomar kom. Han blev blind på ena ögat. Läkarna sa, ”skaffa dig en vit käpp och förtidspensionera dig!” Erik tappade livslusten.
– Men så fick vi höras talas om en läkare i Florida som kunde operera ögonen, berättar Ingrid Höglund.
Familjen reste dit och efter ett tag kunde Erik återvända till Sverige med ny livslust och ny skaparkraft. Efter några år fick Erik en hjärnblödning som det tog ett år att hämta sig från. Så småningom var han tvungen att amputera bägge benen vid knäet.
Från tiden då han lärde sig gå med proteser och kryckor finns fantastiska skulpturer i brons som han gjort i Schweiz. Även de offentliga utsmyckningarna från denna tid är något utöver det vanliga.
Bara några år innan Erik Höglund dog publicerades en artikel i Aftonbladets Söndagsbilaga. Jag var redaktör och kommer aldrig att glömma Höglunds befriande ord. Han och en liten flicka var talespersoner för att donera organ. Erik och flickan hade fått varsin njure från en avliden person.
– Nu är vi nästan släkt, sa Erik till flickan.
För mig är Erik Höglund en av de bästa konstnärer vi har haft, hans konst ger mig kraft och glädje.
Jag hoppas innerligt att någon öppnar en stor Höglund-utställning snart. Varför inte på småländska Vandalorum eller Millesgården i Stockholm. ■
Om du inte har något föremål av Erik Höglund kan du möta hans konst ändå. Han har nämligen gjort runt 150 offentliga utsmyckningar från längst upp i norr ner till skånska Trelleborg, i flera olika sorters material, glas, brons, smide, tegel, granit och betong.
En av de mest kända är Fiskargumman vid Fisktorget i Karlskrona. Det tog flera år innan den blev färdigställd på grund av att en del klagade på detaljer. Bland annat att fisken var för stor och att Fiskargummans rumpa syntes.
En av de största utsmyckningarna är tegelväggen och muralfönstret i Sankt Maria kyrka i Johannelund i Linköping. Det är en mäktig upplevelse!
Foto: Auctionet, Bukowskis, Lotta Reberg, privata
Se fler bilder i PROpensionärens e-tidning: Nr 8/2025, sidorna 72-77.
(Inloggning som medlem krävs för läsning av aktuellt nummer)