Ledare
När min pappa var barn, på 1930-talet, bodde han i Bromma, en stadsdel i Stockholm. Närmare bestämt i Norra Ängby, i en egnahemsvilla som min farfar målarmästaren hade byggt.
En av grannarna var polis, vi kan kalla honom Landin. Denne Landin och min farfar hade för vana att ta några stänkare tillsammans på helgerna och kom då ihop sig om det mesta, vilket allt som oftast resulterade i högljudda bråk.
En sommareftermiddag när de satt i trädgården och groggade handlade det om Landins förmåga som cyklist, vilken farfar dömde ut som svag.
Landin blev då rasande, hävdade att han som bevis på motsatsen skulle cykla till Gävle, slängde sig upp på sin cykel och försvann aningen vinglande i riktning norrut.
Varför Landin valde att cykla till just Gävle, dit det är cirka 18 mil från Norra Ängby, är oklart. Kanske var han bördig därifrån. Kanske hade han alltid drömt om att få se residensstaden vid Gavleån.
Enligt familjelegenden, återberättad av min pappa, lyckades hur som helst konstapel Landin komma fram till Gävle. Han hade då cyklat hela kvällen och natten på rent ursinne, endast med ett antal stopp för vätskepåfyllnad, troligen inte med sportdryck utan en annan typ av raketbränsle.
Google Maps uppger att det tar cirka 9 timmar och 30 minuter att cykla från Norra Ängby till Gävle, men den uppskattningen avser nog inte en färd med en oväxlad cykel från 30-talet.
Av detta kan man dra två slutsatser: De var tuffare förr, och min farfar hade fel om Landins duglighet som cyklist.
Min farfar var dock inte heller oäven på cykelsadeln. Han hojade långt upp i åren, tills han närmade sig 90, på en blåvit Monark av 1961 års modell.
Idag står den cykeln i mitt källarförråd med skevt bakhjul, men för inte så länge sedan använde jag den flitigt.
Flera gånger hände det att äldre män kom fram, tittade beundrande på farfars välbevarade gamla cykel och berättade att de i sin ungdom hade haft just en sådan Monark, med blå handtag av hårdplast, som var en nymodighet då.
Varje gång kände jag mig mäkta stolt, som en tupp på två hjul. Lika långt som Landin har jag dock aldrig cyklat, vare sig på farfars Monark eller någon modern variant.
Därför är jag verkligen imponerad av Dick Johansson och hans trampande, som vi skriver om det här: Elcykeln fick Dick att tappa 35 kilo
Visserligen avverkar han sina dagliga två mil på en elcykel, men ändå. Vilken kämpe! Nästan som Landin, men en betydligt bättre förebild.
Dans är en annan aktivitet som skänker motion, dessutom social gemenskap. Kolla bara in rapporten från PRO:s dansvecka, på sidan 14. Många PRO-föreningar arrangerar dans även i sommar, för den som vill ta sig en svängom. Hör med din förening.
Själv kommer jag att vässa löparformen inför Midnattsloppet, men definitivt inte cykla från Stockholm till Gävle.
Trevlig sommar och trevlig läsning, önskar jag och resten av redaktionen. Vi ses igen i augusti! ●