Min syster hamnade ofta i fängelse

Fusk inom sport, spel och tävlingar har förekommit i alla tider. Det första kända fuskförsöket lär ha uppdagats år 338 f Kr, under de antika spelen. Boxaren Eupolus ska då ha mutat några av sina motståndare för att de skulle göra en läggmatch.
Modern idrottshistoria bjuder också på minnesvärda försök till ruffel och båg. I de olympiska spelen 1904 i St. Louis diskades maratonsegraren, amerikanen Frederick Lorz, sedan det visat sig att han åkt bil under en stor del av de fyra milen.
Istället tilldelades Lorz landsman Thomas Hicks guldmedaljen, efter att utmattad ha blivit buren över mållinjen, något som ansågs tillåtet på den tiden. Hicks hade för övrigt tuppat av flera gånger under loppet men väckts till liv igen med hjälp av en brygd som får dagens dopingpreparat att framstå som rena lördagsgodiset: en blandning av konjak och stryknin.

Många kommer ihåg OS i Montreal 1976, då ryssen Boris Onisjtjenko ertappades med att ha manipulerat sin värja, så att han fick stötar registrerade trots att han inte träffat sin motståndare.
Filmningar inom fotbollen är numera legio, men det mest spektakulära och avgörande fusket inom VM-historien tillskrivs fortfarande den argentinske storspelaren Diego Maradona. I kvartsfinalen i VM 1986 boxade han in bollen bakom Englands målvakt. Målet godkändes, och efteråt hävdade Maradona att det var ”Guds hand” som hjälpt honom. Argentina vann senare finalen mot Västtyskland.
Alla ovan nämnda fusk bleknar dock i jämförelse med det spanska
landslaget i rullstolsbasket som under Paralympics år 2000 lyckades nå ett riktigt lågvattenmärke i den oädla konsten att mygla.
Laget, som officiellt bestod av spelare med en intellektuell funktionsnedsättning, krossade allt motstånd och vann finalen enkelt. Senare visade det sig att de allra flesta lagmedlemmar inte alls var funktionsnedsatta, eller åtminstone inte kunde styrka att de var det.