Krönikor

Det har varit tid för årsmöten. Många av er förtroendevalda i PRO har jobbat hårt. Jag har haft förmånen att närvara på några årsmöten, och ofta valts till mötesordförande. Vilken kraft ni visar. Tack till alla distrikt och föreningar jag fått besöka.

För två somrar sedan hyrde jag ett hus i Laknäs, alldeles nära Tällberg, vid Siljan i Dalarna.

En melodi kan fastna i skallen, till och med en sån man egentligen inte gillar, man blir inte av med den... Plötsligt upptäcker man att man går och nynnar på eländet.

Tänk bort islam, tänk bort kristendomen, de har inte funnits. Tänk istället år 2024.

När jag tittar på listan över sommarens biopremiärer är det särskilt en som fångar min uppmärksamhet. Dels för att titeln är av den där långa, ordrika sorten som jag numera (alltså på ålderns höst) sällan lyckas komma ihåg. Eller vad sägs om: Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One?

Evert Taube och Olle Adolphson – finns det verkligen nåt att tillägga 2023? Är de inte lika uttjatade som mellanmjölk?

Roman: Oj, vilken ljuvlig läsning det här var! Vilken energi i berättandet – och vilken berättelse sedan! Den handlar om den unge senegalesiske författaren Diégane, som bor i Paris.

Mitt lokalsinne är uselt. När jag åker tunnelbana och ska avgöra vilken av utgångarna jag ska välja för att komma upp ur underjorden på rätt ställe, tar jag därför alltid den utgång i motsatt riktning till vad jag spontant tror är den rätta. Det funkar oftast.