Svenska retrolampor säljs för hisnande priser på auktion. En medfaren lampa kan vara värd en halv miljon. PROpensionärens retroexpert Lotta Reberg tipsar om lampor som är guld värda.
Under första hälften av 1900-talet skulle hela Sverige elektrifieras. Fotogen hade blivit dyrt under första världskriget, dessutom hade man börjat serietillverka glödlampor. Efterfrågan på lampor var med andra ord stor. Därför växte det fram många lampfabriker i landet.
Ofta var det gjuterier, metallvarufabriker, glasbruk eller tygskärmstillverkare som kompletterade sina sortiment med elektrisk belysningsarmatur. I mitten av 1900-talet fanns det hundratals företag som producerade lampor.
Arvid Böhlmarks hade en stor fabrik på Södermalm i Stockholm, man köpte även upp Pukebergs glasbruk i Nybro för att kunna tillverka glaskupor till lamporna. Företaget hade 400 anställda som mest, men 1977 upphörde fabriken. Idag är Böhlmarks lampor några av de mest eftertraktade och går för höga summor. Speciellt om de är formgivna av Harald Notini.
Till en början var det tak- och pendellampor som producerades. Under 1930-talet lanserades läslampor, det vill säga lampor där man kunde rikta ljuset. I takt med att efterfrågan ökade föddes ännu fler belysningsföretag. Många fanns i Malmö, till exempel Bröderna Malmströms och Bergboms. I lilla småländska Markaryd startade ingenjören Hans-Agne Jakobsson en belysningsfirma med samma namn som han själv. Den blev snabbt en succé och kom med många storsäljare. På Skånes östra kust i Åhus fanns ateljé Lyktan som hade enorma framgångar och vars lampor går för hundratusentals kronor idag. Även i Värnamo och Borås tillverkades det snygga armaturer.
ASEA i Västerås gjorde också belysning. Hos Nordiska Kompaniet NK som hade sin fabrik i Nyköping arbetade flera formgivare som var specialiserade på lampor. Firman Svenskt tenn kom också med många modeller. Ja, listan över svenska lampfirmor är lång.
”För bara tio år sedan var det
ingen som brydde sig om de
svenska lamporna från 1900-talet”
Idag är det inte många kvar. Runt 1970 blev det tuffare tider. De svenska armaturtillverkarna hade svårt att överleva. Konkurrensen från stora varuhuskedjor gjorde att många gick under.
De förstklassiga firmorna föll i glömska, precis som lamporna. De hamnade på tippen eller i bästa fall i förrådet. Vi ville ha nytt istället för ta hand om de gamla. Synd, eftersom svensk armatur från 1900-talet är av riktigt bra kvalité, och skapade av fina material.
Riktigt ruskigt var det när den stora rivningsvågen kom under 1960/70-talet. Många offentliga byggnader som Folkets Hus, biografer, skolor, stadshus, ja till och med sjukhus hade stora och pampiga armaturer. I förra årets Antikrunda var antikexperten Charlotte Strömstedt i ett hem i Kristianstad som hade en stor och speciell takarmatur. Den skulle slängas när sjuksköterskeskolan i stan renoverades, men räddades i sista stund av någon klok person och hängde nu hemma hos en familj. Lampan var från ateljé Lyktan i Åhus och Strömstedt värderade den till 80 000 kronor.
Och i ett av årets första avsnitt av Antik-rundan kom en kvinna med en golvlampa hon hade köpt för några tusenlappar. Den visade sig numera vara en dyrgrip, från Bröderna Malmström, formgiven av Carl-Axel Acking. Eva Seeman värderade den till 300 000 kronor!
För bara tio år sedan var det ingen som brydde sig om de svenska lamporna från 1900-talet. Idag talar man om en bortglömd lampskatt. Från att ha varit iskalla är de nu superheta och säljs för hisnande priser, ibland runt en halv miljon kronor.
– Lampor har blivit lite som konst. En snygg armatur är som ett smycke i hemmet, säger Jonatan Jahn, ansvarig specialist på modern design hos Bukowskis.
Det hela började
med att lampor från Hans-Agne Jakobsson i Markaryd och från Luxus i Vittsjö fick en revival runt 2010. De klubbades för några tusenlappar. Ungefär samtidigt upptäckte amerikanarna den finske formgivaren Paavo Tynells armaturer från 1940- och 1950-tal, de klubbas för miljoner. Tack vare Tynellfebern blev det så småningom även fokus på de svenska lamporna från Swedish Grace och Swedish Modern perioderna, det vill säga från 1920-tal till runt 1960.
– De har varit rätt outforskade, man har inte känt till så mycket om dem. Vem som tillverkat, vem som formgett och vilka olika modeller som gjorts. Men i och med det ökade intresset för svensk belysning har vi forskat och grävt fram mer fakta. Därmed har vi hittat tillverkare, formgivarnamn och modeller, berättar Jonatan Jahn.
De som går dyrast idag är armaturer formgivna av Carl-Axel Acking, Harald Notini, Hans Bergström, Erik Tidstrand, Bertil Brisborg, Josef Frank och Elis Berg. Men även lampor från Orrefors glasbruk, Kosta och till och med Ikea är eftertraktade och får höga bud. Och tro det eller ej, men furulampan från 1970-talet har också fått en renässans.
– Inom de närmaste åren kommer fler svenska retrolampor att upptäckas på nytt. Det är jag övertygad om, säger Jonatan Jahn.
Så har du några lampor som du inte vet något om – kolla upp dem. Det kan vara en lampskatt. ■
Här är en lista över belysningsproducenter. De har tillverkat lampor som idag är mycket eftertraktade.
Aneta i Växjö
Arvid Böhlmarks lampfabrik i Stockholm.
Ateljé Lyktan i Åhus
ASEA i Västerås.
Bergbom & Co i Malmö
Bobergs Fajansfabrik i Uppsala
Boréns i Borås
Bröderna Malmströms metallvarufabrik (BM) i Malmö.
Einar Bäckströms metallvarufabrik i Malmö
Fagerhult Group
Flygsfors bruk
Glössner & Co
Hans Agne Jakobsson i Markaryd
Kosta glasbruk
Lars Holmströms AB i Arvika
Luxus AB i Vittsjö
Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping
Orrefors glasbruk i Orrefors
Skultuna
Svenskt Tenn i Stockholm
EWÅ i Värnamo