Efter 15 års samlande har Johan Sjöberg idag flera tusen smålandstillverkade möbler som han hoppas en dag ska bli ett museum. PROpensionärens retroexpert Lotta Reberg har pratat favoritstolar med storsamlaren.
Klockan är åtta och vi börjar morgonen med kaffe, småländsk ostkaka, grädde och sylt inför dagens maratontur mellan olika auktionshus i Stockholm.
Johan Sjöberg är uppe i huvudstaden för att hämta en del av de småländska möbler och saker som han ropat in den senaste månaden. Han ska också hinna med några visningar och styrelsesammanträden i bolag han sitter med i.
– Jag är en ekorre i grunden, har alltid varit en samlare. Allt från gamla aktiebrev till fantastiskt glas från det småländska glasriket. Men kring 2010 tog mitt samlande en ny väg. Jag hade nyligen lämnat möbelfirman Svenssons i Lammhult som jag utvecklat under några år, och jag såg hur fina möbler försvann till utlandet. Det blev en ögonöppnare – och jag ville rädda det småländska kulturarvet, berättar Johan.
För mycket av de svenska möblerna, armaturerna och konsthantverket säljs idag utomlands. Svenskt retro och design från 1900-talet har en skyhög status i både Europa och USA. Och nu när kronan varit låg skeppas det stora pallar av svenskt kulturarv över Atlanten.
Häromdagen förlorade Johan en budgivning om en spegel av Erik Höglund tillverkad hos Eriksmålaglas 1968. Utropet var 20 000 kronor, nu klubbades den för 101 000 kronor och gick till New York. För några år sedan hade den gått för runt 10 000 kronor. Så hett är det svenska 1900-talet idag.
– Från början hade jag tänkt samla på svenska möbler, men ganska snart insåg jag att det var ett alldeles för brett område. Så jag vässade siktet ytterligare och svenska designmöbler från Småland blev min inriktning, säger Johan.
Till vardags delar han sin tid mellan Värnamo och sommarhuset i skånska Brantevik. Han är uppvuxen i Stockaryd i de småländska skogarna. Här fick han ta över släktens fabrik som tillverkat snickarbänkar i över hundra år och som både tyskar och amerikaner älskar. Idag äger han bara någon procent av företaget.
– Man kan säga att historien om min samling började i Stockaryd där jag växte upp. Här startade farfar 1922 hyvelbänksfirman Sjöbergs och både han och pappa – och resten av familjen – var snickare. Så känslan för trä och möbler har alltid funnits med mig.
”Johan gör en kulturgärning som jag är så imponerad av”
För några år sedan köpte Johan även den världsberömde formgivaren Bruno Mathssons hus i Värnamo. Nu är den internationellt kända villan inredd med Bruno Mathssons möbler. Här kan man också få bo en längre tid om man är arkitekt och studerar och vill jobba i Bruno Mathssons anda.
I dagarna har också de klassiska Bruno Mathsson-villorna i Kosta återinvigts. Johan har möblerat dem med möbler och konsthantverk ur sin samling, och nu kan man hyra dem och bo över.
Ja, Johan Sjöberg har många projekt igång hela tiden. Det går så fort att de fyra döttrarna och barnbarnen har svårt att hänga med ibland. Men han är noga med att både vara pappa och morfar.
Till barnbarnen har han tagit fram varsin kista som han samlar olika saker i från olika tidsåldrar. Det blir inte bara en berättelse om rötter utan även om tiden vi lever i och har levt i. Små saker som inte tillverkas längre och som visar på historien, det kan vara allt från klockradio à la 1980-tal, till gamla allmogetråg och porslin.
När Johan Sjöberg och Antikrundans Knut Knutson möts inne på Uppsala auktionskammare i Stockholm ekar småländskan mellan väggarna, tur att jag själv är smålänning annars hade det varit svårt att förstå.
– Johan gör en kulturgärning som jag är så imponerad av, säger Knut Knutson.
Dagens besök hos antikhusen i huvudstaden lider mot sitt slut. Johan har hämtat ut saker han ropat in, en del går in i bilen andra är så stora att de får plockas upp av större lastfordon för att sedan färdas mot det småländska lagret.
Här står de och vilar i väntan på att hans dröm ska bli verklighet. Ett museum med småländska designmöbler, jo även med pinnstolar. ■
Johan Sjöberg samlar inte bara möbler, han “hobbyforskar” också. Nyligen upptäckte han den småländska bambu-fejken. I slutet av 1800-talet blev det inne med kolonialstil. Borgarklassen fyllde sina våningar med palmer, bambumöbler och skulpturer med exotiska motiv. Eftersom det var svårt att få tag i riktigt bambu kom de finurliga smålänningarna på att man kunde göra fejk-bambu. Av björk skar man ut bambuliknande bärande delar till möbler som man sedan klädde med japanska stråmattor. Tillverkades hos Bodafors stol- och möbelfabrik.