Alicante är en av den spanska medelhavskustens mysigaste städer, här vankas skönt sommarväder redan på våren. Plus ett härligt restaurangutbud, fina sandstränder och trevliga dagsturer till vingårdar och världsarv.
Det är vår och här i Alicante är det svettigt på eftermiddagen, som bjuder på sol från en knallblå himmel medan termometern pilat i väg flera grader över 20-gradersstrecket.
Så idén om att i sakta mak ta de otaliga trapporna från El Barrio, stadens gamla stadskärna, upp till den mäktiga fästningen Castillo de Santa Bárbara, 166 meter ovan havet, känns måttligt lockande i värmen. Det finns också en hiss nere från stranden, men den är trasig just denna dag.
Istället får det bli en snabb taxiresa upp på berget – fast även då återstår många trappsteg innan vi når en av de utskjutande små vaktkurerna i sten på toppen av fästningen, varifrån man har den allra bästa vyn över staden långt där nere och det blå Medelhavet.
Alicante har direktflygförbindelser med Sverige året runt och huvudskälet är att många svenskar äger semesterhus och lägenheter längs Costa Blanca.
Tre kvarts resa söder om flygplatsen ligger Torrevieja och far man åt nordost ligger Benidorm också 45 minuter bort med bil. Dessutom finns ett pärlband av andra badorter – så många svenskar landar i Alicante men ägnar ingen tid åt staden.
Och det är lite synd – för Alicante är charmigt och dessutom finns härliga sandstränder som börjar redan inne i centrum. Det har Madridborna upptäckt ända sen järnvägen stod klar 1858. Då var det fortfarande en lång resa ner till kusten, idag tar snabbtåget AVE bara 2 timmar och 12 minuter.
Kanske har huvudstadsborna bidragit till att den spanska karaktären bevarats så bra här. Alicante har helt enkelt inte behövt hårdsatsa på charterturister från Nordeuropa – dessa tar de omkringliggande badorterna hand om.
Att se hela fästningen tar tid: Alicantes stadsmuseum, MUSA, har tio utställningshallar här uppe där man berättar både Alicantes och slottets historia. Dessutom kan man förboka allt från lokal mikrobryggeri-ölprovning till dramatiserade guidningar. Bara de bokade arrangemangen kostar något.
När solen börjat närma sig horisonten i sydväst är det dags att ta sig ner till centrum igen och nu får det bli en av trapprutten. Den första vi väljer visar sig vara avstängd en bit ner så det blir till att traska upp igen några hundra trappsteg och sedan ta den andra, förbi agavekaktusar och pinjeträd, med fina vyer upp mot borgen.
Många av husen som klänger högt upp på bergsidan är målade i vitt med blå detaljer och har alla en härlig blomsterprakt – det känns som om vi hamnat i Grekland.
Snart är vi återigen nere i den äldsta delen av staden – El Barrio. Den är Alicantes mysigaste, med sin mix av stadspalats, katolska kyrkor, boutiquehotell, rara små torg och massor av restauranger, där uteserveringarna är fyllda i den milda vårkvällen.
Snart står en flaska lokalt vitt vin och paella på vårt bord. Paellan har ju sitt ursprung i regionen Valencia som Alicante är en del av.
Namnet Alicante kommer från det arabiska namnet för platsen – Al-Laqant – och är bara ett i en lång rad spanska platsnamn med arabiskt ursprung. De muslimska morerna invaderade Spanien år 711 och fästningen Banu-Igatil på det lättförsvarade berget anlades på 800-talet.
Efter hundratals år av moriskt styre trängde så kristna styrkor tillbaks muslimerna, fästningen i Al-Laqant föll 1248 och de sista morerna lämnade Spanien 1296.
Men morerna var långt ifrån de första utifrån som etablerade sig på den iberiska halvön. Grekerna grundade år 324 f Kr en koloni med namnet Akra Leuke där Alicante idag ligger. Romarna invaderade drygt hundra år senare den iberiska halvön och grundade här Lucentrum (som betyder Ljusets stad) år 201 f Kr.
Vill man veta mer om romarnas tid här kan man besöka de utgrävda ruinerna, på promenadavstånd från centrum och Villa Romana Del Palmeral ett par mil söderut. Frågan är dock om inte ett besök på Museo Arqueologico de Alicante, MARQ¸ är ännu mer intressant.
Här tas vi med på en resa från förhistorisk tid fram till 1800-talet – från stenyxor över romerska mosaiker till solfjädrar från den spanska kolonin Filippinerna. Inträdet är låga 5 euro. Ett besök på Lucentrums ruiner kostar 3 euro.
Nästa dag går i matens tecken:
– Den är strax klar, säger kocken Javier Blanco och håller fram ett stort ugnstråg med en helstekt spädgris.
Det är strax dags för söndagens lunchrusning och i köket på La Matanza Castellana råder febril aktivitet medan söndagslediga Alicantebor hänger vid bardisken för ett glas vino con casera – lika delar rödvin och spansk läsk – och en tapa eller två innan lunchen. Vi föredrar outspätt rött och restaurangens eget vin håller toppklass för bara ett par euro per glas.
Guiden Felipe Lozano tar oss med på en halvdagspromenad genom Alicante och tycks känna alla vi möter när vi kliver in i restaurangkök eller hejar på servitörer och hotellreceptionister. Det är minst sagt tätt mellan alla barer och matställen både i Centro – stadens centrum, sydväst om den trädkantade Ramblan – och i El Barrio, som vi ju besökte i går och som pressar sig in mellan fästningsklippan och havet.
Centro domineras av hus från sent 1800-tal och här hittar man flera vackra modernistiska hus som påminner om de i Barcelona och Palma de Mallorca. I El Barrio finns äldre spår kvar av morerna.
– Här ser du lite av den rivna moriska stadsmuren, säger Felipe Lozano innan vi fortsätter till La Milagrosa, en ny B&B med eleganta rum i en historisk byggnad. Den främsta attraktionen för oss som inte bor här är takterassen, med en servering öppen för alla och fantastisk vy över takåsarna, 1600-talskatedralen strax intill och fortet högt ovan oss – som gjord för en vermouth i solskenet.
I El Barrio blir det också lyxfika på Madness Speciality Coffee, som serverar exklusiva, egenrostade sorter, där gästerna också udda nog får en liten flaska kaffedryck till den heta brygd de valt. Annars är ju det vanliga kaffet på spanska barer alltid utmärkt och fortfarande billigt.
”Playa San Juan – som gjord för en solig vårpromenad längs Medelhavet”
När vi skiljts från Felipe flanerar vi längs Esplanada de España med sin vackra stenläggning och sina resliga palmer, förbi småbåtshamnen med alla lyxyachter bort till den härliga sandstranden Playa del Postiguet.
Här är solbadarna många men de som badar i havet betydligt färre – vattentemperaturen ligger runt 18 grader – vilket ju inte är något hinder för en svensk, men alldeles för kallt för spanjorer, så när som på några friskusar som simmar året runt.
Playa del Postiguet är en härlig strand mitt i stan, men en spårvagnsresa 25 minuter uppåt kusten tar oss nästa dag till den ännu bredare och flera kilometer långa sandstranden Playa San Juan – som gjord för en solig vårpromenad längs Medelhavet.
Alicante har två konstmuseer som vi också hinner med; MUBAG med konst från flera århundraden och det långt intressantare moderna konstmuseet MACA, byggt runt den lokala konstnären Eusebio Semperes (1923–85) egna verk och hans fina samling av den moderna konstens storheter.
Nästa dag tar vi hyrbil inåt landet till ett par vingårdar och lunch på terrassen till Bodega Casa Sicilia. På en kulle en bit bort sticker en märklig kyrka upp så vi fortsätter dit efter maten. Santuari de Santa Maria Magdalena är en spejsad modernistisk skapelse från tidigt 1900-tal – både utvändigt och inne där två orglar, en i trä, den andra i sten – dominerar.
Kyrkan är dessutom byggd intill en tusenårig morisk borg – Castillo de la Mola, med bland annat ett ovanligt trekantigt vakttorn.
På eftermiddagen fortsätter vi till Elche, en stad känd för sina vidsträckta palmodlingar, anlagda av morerna. Skogarna med 45 000 dadelpalmer är så unika att de sen år 2000 är med på Unescos världsarvslista.
Vi besöker den stora stadsparken och den kända besöksträdgården Jardín Huerto del Cura innan vi tar en sväng till borgen mitt i stan och avslutar med att kämpa oss upp till toppen av Basilica Menor de Santa Marías torn med fin utsikt över havet av palmer. Kyrkan är centrum för det mysteriespel i augusti varje år som gett Elche ännu en plats på världsarvslistan.
Sista dagen blir det ännu en bilutflykt: Tolv mil söder om Alicante ligger en av Spaniens viktigaste hamnstäder, Cartagena. Under stadens blomstringstid på sent 1800-tal fylldes centrum av vackra modernistiska byggnader, som senare ofta fått förfalla. Nu har dock renoveringarna tagit fart och gågatan Calle Mayor bjuder på praktfull arkitektur.
Stadens främsta sevärdhet är den stora romerska amfiteatern – som nu knutits ihop med ett museum, snyggt designat av Rafael Moneo (som ritade Moderna museet i Stockholm).
Cartagenas stora museum om undervattensarkeologi är också spännande och strax utanför centrum hittar vi den ljuvliga sandstranden Cali Cortina. Det får allt bli ett dopp i Medelhavet. ■
Ta sig hit: SAS, Norwegian och Ryanair flyger direkt till Alicante från Stockholm, Köpenhamn och Göteborg. Med tåg tar det runt 40 timmar och krävs en lång rad tågbyten från Malmö till Alicante.
Bästa tiden: Längtar man efter somriga vårkänslor så rekommenderas februari–april. Somrarna är heta, men höstarna sköna.
Ta sig runt: I Alicante kan man gå till det mesta, men spårvagnen är användbar längs kusten och taxi betydligt billigare än hemma.
Bo: La Lonja, Capitán Segarra 10, är ett omtyckt 2-stjärnigt hotell med dubbelrum från 600 kr tidig vår. lalonja-alicante.com
Hotel La Milagrosa, Villavieja 8, är nytt och fräscht i en anrik gammal byggnad där takterrassens utsikt är en stor bonus. Dubbelrum från 900 kr är rena fyndet.
www.lamilagrosabealicante.com
Hotel Alicante Gran Sol, Rambla Mendez Nuñez 3 är en snyggt inredd 60-talsskyskrapa intill strandpromenaden med fantastiska vyer och dubbelrum från 1 800 kr.
www.melia.com
Äta: Baeza & Rufete, Av.a de Ansaldo 31, är Alicantes enda restaurang med michelinstjärna. Största avsmakningsmenyn går på 165 euro.
La Matanza Castellana, C. Bailen 13, stimmigt hak som lockar många lokalbor med sina kötträtter.
Cerveceria Sento, C. Girona, är en av flera tapasbarer med samma namn. Den här är den minsta och har väldigt fräscha tapas. Redan på långt hålls syns trängseln ute på gatan där de flesta intar sin mat då stället är så pyttelitet.
El Portal, C. Bilbao 2, är en cool gourmetbar med läckra skaldjur, tapas m m.
Mercado Central, Av Alfonso El Sabio, är en sevärdhet i sig – både själva byggnaden och alla läckra salustånd, men också ett perfekt ställe för något att äta till frukost eller lunch.
100 Montaditos är en spansk kedja med väldigt låga priser – perfekt för en löjligt billig öl och några enkla tapas där notan lätt slutar under 10 euro för två personer. Har tre filialer i Alicante: Rambla de Méndez Nuñes 28, Pl. Prta del Mar 3 och Placa de los Luceros 6.
På klimatsmartsemester.se kan du se din resas påverkan på miljön.
Mer information: alicanteturismo.com och
spain.info