Jag behöver få lite hjälp av dig att hantera min relation med min dotter.
Jag är en kvinna på drygt 70 år. Min man dog hastigt och chockartat efter 45 års äktenskap. Jag trodde jag skulle sörja ihjäl mig.
Vi hade haft det så bra, mycket kärlek och omtänksamhet. Jag saknade våra samtal och det blev så tomt, trots fina barn och barnbarn kunde de inte fylla ut tomheten i mitt liv. Jag saknade också den fysiska kontakten med min make, att bli berörd både själsligen och kroppsligen.
Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta igen. Men jag hade fel.
På en resa träffade jag en man. Vi hade mycket att prata om. Vi hade gemensamma intressen, han var änkeman, med barn och barnbarn, precis som jag.
När vi kom hem fortsatte vi att träffas och blev förälskade. Vi upptäckte också att det fanns en stark erotisk spänning mellan oss och vi har ett fantastiskt samliv, som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen.
Problemet är min dotters reaktion. Hon är svartsjuk å sin döda pappas vägnar.
Jag trodde hon skulle bli glad för min skull. Hon tycker jag ska ägna mig åt barnbarn och aktiviteter passande för min ålder. Jag är mån om min relation med min dotter, men vet inte hur jag ska hantera situationen.
SVAR: Tack för ditt brev. Jag vill börja med att gratulera dig till att du funnit en ny kärlek. Det är sorgligt att läsa om din dotters reaktion, men hon behöver bearbeta detta själv.
Var tydlig i samtal med henne att du lever ditt eget liv och hoppas att hon kan vara glad för din skull. Du kommer ändå att kunna vara mamma och mormor, men när det passar dig.
Dina känslor för den nya mannen förminskar inte dina känslor du haft för hennes far, men du har rätt till ditt liv.
Lycka till och hör gärna av dig igen.