Dags för gott glid i Dalarna. En vintrig resa till tre genuina skidorter – med början i historiska Högbo, där spår och spa lockar.
Midvintertid i Högbo Bruk, mitt första stopp på den vintriga resan till Dalarna. Det är vykortsvackert, med snötyngd gammelskog och luften skimrande av iskristaller. Molnen varslar om mer kall nederbörd.
Här ligger Högbo Ski Arena, med miltals av spår endast ett par timmar med bil från Stockholm. Området lockar med ett stycke vild gästrikenatur i traditionell bruksmiljö, som minner om en framgångsrik epok i svensk industrihistoria. För den som vill variera sig finns även möjlighet att skrinna, vintervandra och stigcykla med dubbade däck.
Den gamla herrgårdsbebyggelsen ligger inbäddad i ett fluffigt lager av nysnö, där de röda längorna och smedbostäderna står i skarp kontrast mot det vita. Området bjuder även på kvarnar, stall och en ståtlig brukspark. Dessutom döljer sig flera gedigna hantverksbutiker bakom fasaderna.
Jag anländer redan tidig förmiddag med förbokat skidåkarpaket på Högbo Brukshotell. För här satsar man på kombinationen aktivt friluftsliv, spa-njutning och lokalt mathantverk – med eget växthus, charkuteri och bageri.
Och det är minst sagt nära till spårcentralen, med skid- och servicebutik i faluröd barack.
Nattens ymniga snöfall till trots så är skidspåren perfekt preparerade, för spårfixaren Tobbe Hägglund har precis kommit tillbaka efter morgonens runda med pistmaskinen.
– Det är en fröjd att få jobba med skidåkningen här i Högbo, säger han med ett nöjt leende. Vi får alltid beröm för spårkvaliteten och stämningen.
Tobbe är friluftsentusiasten som drivit äventyrsverksamheten i området under många år. Inne i den lilla sportbutiken vallar dottern Sofia skidor till väntande skidåkare.
– Ja, hit kan du komma för att hyra utrustning och få vallatips. Dessutom erbjuder vi längdskidskola några dagar i veckan, berättar Sofia och pekar på en karta hur slingorna är lagda.
Jag satsar på milspåret, som är flackt i stort sett hela sträckan. Det är perfekta förutsättningar med fem minusgrader och åkning som på räls. Den trolska John Bauer-skogen inbjuder till flera stopp, bara för att njuta av det snöiga landskapet.
Dags för skidåkarlunch i Gruvstugan, vars byggnad är från början av 1800-talet. Den är öppen året runt och lockar med munter brasa i öppna spisen. Här vankas värmande gulaschsoppa, frasvåfflor och nybakade bullar med både kanel och vanilj.
Agneta Högfors både bakar och står bakom disken. Hon har drivit kaféet sedan 1997 och är en ”hyfsat entusiastisk skidmotionär”, enligt egen beskrivning.
Det blir sedan en runda till i spåren innan bastu, bad och vila på hotellets spa, där skidåkarmusklerna får slappna av i en av utomhuspoolerna.
Middagen i den ombonade matsalen får ta sin goda tid, med löjrom från Kalix, torskrygg med potatiskaka och Högbos egna ostar. Dessutom med öl från Högbo Ölverkstad, bryggd av hovmästaren Jonas Olovsson.
”Jag åker ofta hit för att lindra snöabstinensen”
Grönklitt och Dalarna nästa. Den familjära skiddestinationen ligger högt ovan Orsa. Här råder en god småskalighet, fjärran från stordriften i både Sälen och Åre. Skidsäsongen börjar redan i mitten av november och pågår långt in i april. Mer än 20 pister, dussinet liftar och 13 mil längdspår gör att man lätt kan stanna en långweekend och ändå inte hinna med allt.
Den första liften öppnade 1965, vilket firades med stort 60-årsjubileum nu i december. Det gamla rovdjursparkområdet ersattes förra året med nya skidbackar – där den längsta är mer än kilometerlång.
Pisterna bjuder på snälla utmaningar för hela familjen – från nybörjare till mer vana utförsåkare, med Toppstugan som självklar mötesplats för både lunch och fika. Utsikten över Orsasjön och Siljan är en belöning i sig.
Jag hyr stuga med längdspåren utanför husknuten, så det är lätt och smidigt att ge sig i väg.
Vi är få åkare i Gröna Milen-spåret, och vid en av spårkorsningarna har pensionären Lasse Eriksson från Uppsala stannat till för en vätskepaus.
– Jag åker ofta hit för att lindra snöabstinensen. Hemma i stan är det ju plusgrader och knappt någon vinter att tala om.
Han har även varit här ett par gånger i början av november. För här grejar man spår tidigt på säsongen, tack vare konstnö och kylslingor.
Det är nära till fäbodvallen Fryksås och Smidgården, där Per och Liselott Länsmans byggt om en äldre ladugård till kafé, restaurang och fäbodspa med vedeldad bastu, massagerum och avsvalkningspool. Perfekt för ett längre lunchstopp för att smaka på raggmunk, läfsor och frasvåfflor.
Hit kan man även åka häst och släde från Grönklitt, inbäddad i fårskinn och med facklor som lyser upp färden om aftonen.
Ett annat gott alternativ för den badsugne är Grönklitts bastuflotte vid idylliska Rädsjön, med isvak och garanterat ångande värme före och efter doppet. Passar bra efter timmarna i både skidspår och backar.
Skidäventyret fortsätter med Kläppen − Sveriges största familjeägda alpina anläggning – och porten till Sälenfjällen. Det tar knappa två timmar att färdas med bil från Grönklitt.
Allt började för mer än 40 år sedan när Per Eriksson pulsade runt på Kläppenberget i snöskor och drömde om ett rejält skidberg. Den drömmen har förverkligats med råge, och resulterat i skidåkning i fyra väderstreck med ett 40-tal pister.
Några av nyheterna denna säsong är två nya nedfarter och ett fjällspa på hotell Kurbits vid Tranantorget. Kläppen kan dessutom skryta med Sälenfjällens enda gondol som bekvämt tar åkarna till toppen.
Jag som föredrar längd inleder med ett par timmars glid längs Toppspåret och Bergsspåret, över myrmarker och genom tät granskog. Häftig natur med klar vildmarkskänsla – i synnerhet en dag som denna då snön bäddat in skogen i ett ispansar och där träden hukar under snömassorna. Dessutom känns det skönt att kunna ta gondolen upp till toppen för att börja där och sedan kunna glida tillbaka till Tranantorget.
Efter ett värmande besök på Våffelstugan Persgården skiftar jag sedan om till alpint och hinner med flera svängar i pisterna, medan solen sakta försvinner bakom Sälenfjällen i väster.
Matkreatören Johan Bjurström, som vann titeln Årets Vildmarkskock 2020, är en annan god anledning att stanna till i Kläppen. Han skapar innovativa rätter med lokal anknytning på Halster Bar&Bistro, som reninnanlår med trattkantareller och smörstekt röding. Idel lokalt så det förslår och perfekt som avslutning på en intensiv skiddag.
”Allt är så tillgängligt här uppe,
med mjuka lågfjäll runt knuten och den mer högalpina prägeln på
andra sidan gränsen”
Allra längst upp i Dalarna, nära norska gränsen, väntar sedan Grövelsjöns fjällstation, som är ett vinteräventyr i sig. Efter Mora tar ödsligheten vid, med enstaka avbrott för Älvdalen och Särna. Väl framme i Idre leder vägen vidare i nordvästlig riktning mot norska gränsen och blir allt smalare, för att efter några mil sluta i en vändplan, där fjällbjörkarna, bergen och skidspåren tar vid.
Den snart hundra år gamla faluröda byggnaden ligger på drygt 800 meters höjd, och har en tidlöshet över sig. En nostalgisk känsla av svunnen tid och barndomens utflykter i skidspåren. Sliten canvasryggsäck, plåt-
termos med varm choklad och smörgåsar med falukorv. Renfäll i solgrop, apelsin i klyftor.
Utanför fjällstationen sjuder det av rörelse även tidiga morgnar under vintern. Rimfrost och 15 minusgrader hindrar inte entusiasterna att ge sig ut direkt efter frukost.
– Allt är så tillgängligt här uppe, med mjuka lågfjäll runt knuten och den mer högalpina prägeln på andra sidan gränsen, säger Björn Jonsson, som håller längdskidskola när jag är på besök.
Han driver företaget Experience Grövelsjön, och lockar med guidade skidturer och snöskovandringar under vinterhalvåret.
Björn pratar lyriskt om vidderna och bildsköna tusenmetersfjäll som norska Storslåga, Sushögda och Digerhogna.
– Vi har ju dessutom tre nationalparker som närmaste grannar.
Läget vid trädgränsen gör det lätt även för nybörjaren att ta sig upp på fjället, både för kortare utflykter i närområdet och längre turer norrut längs Kungsleden.
Jakobshöjden, det närmare 1 100 meter höga fjället strax norr om fjällstationen, är perfekt att börja med. Lätt att bestiga även för den inte så vane skidåkaren, enligt Björn.
Längre upp längs den kryssmärkta leden passerar jag flera turåkare som i sakta mak njuter av färden och vyerna. Själva toppen bjuder på en maffig vy över de skarpskurna norska fjällen i väster.
Grövelsjön är nog som allra vackrast under blå timmen, när jag skidar tillbaka mot stationen. Solen har just gått ner och Salsfjellsmassivet badar i det aftonljus som är så speciellt just för midvintertiden.
Nu är det läge att njuta av det sällsamma ljuset med en vintoddy på kafé Idyllen, med panoramavy över landskapet. Här är det rejält ombonat med rustika furumöbler, trasmattor på golven och idel skidnostalgia på väggarna.
Att sedan få sätta sig vid dukat bord i matsalen, med Salsfjellet i blickfång, inbjuder till goda samtal med andra gäster om dagens krispiga utflykter i gränslandet. ■
Passa på att njuta av färden från Sandviken via Falun och Rättvik, vidare till Orsa Grönklitt, Kläppen och Grövelsjön. Längs vägen finns flera andra möjligheter att åka skidor, som vid Lugnet i Falun, alpina Bjursås Skicenter, Rättviksbacken och Mora Skidstadion. Det går även att resa kollektivt med kombinationen tåg och buss till alla orter.
Dessutom är det väl värt att stanna till vid Bruntegården på Lerdalshöjden i Rättvik. Det anrika pensionatet är granne med Rättviksbacken och hyser en av Dalarnas mer omskrivna restauranger. För här bjuder kökschefen Magnus Ollas på lokal gastronomi av högsta klass.
För vidare info kring skidåkning, boende, restauranger, kaféer och aktiviteter kolla följande länkar:
svenskaturistforeningen.se/grovelsjon
hogbobrukshotell.se
orsagronklitt.se
smidgarden.se
klappen.se