Jag träffade en kvinna via kontaktannons för några år sedan. Vi hade det bra i början, träffades ofta och jag hjälpte henne med allt hon behövde hjälp med. Jag har varit snickare och är händig med lite av varje. Hon har en stor villa på landet. Jag bor också i villa, men hon ville att jag skulle flytta till henne, och feg som jag var kom jag mig inte för att säga att jag hellre bodde kvar i mitt eget hus.
Som tur var så sålde jag inte mitt hus utan flyttade tillbaka efter en kort tid. Men hon vill inte släppa taget om mig utan hittar hela tiden på saker som hon behöver hjälp med. Hon vill inte vara ensam och vill att vi ska köpa ett hus tillsammans, men det vill inte jag. Jag bor så bra i mitt helrenoverade hus på landet, nära barn och barnbarn, och ägnar mig åt mina intressen, jakt och fiske och min fina trädgård.
Jag tycker att jag kastar bort mitt liv, dagarna går så fort och jag blir äldre i min ensamhet. Varför är det så svårt att träffa den rätta?
Svar: Tack för ditt brev som förmedlar din längtan efter att kunna dela din tid med en kvinna. Av ditt brev förstår jag också att du inte hyser någon kärlek för den kvinnan som inte vill ”släppa taget” som du skriver.
Min känsla är att du låtit dig utnyttjas av henne. I en relation är det viktigt att både ge och få energi, hjälp, stöd och kärlek. Du behöver sätta en tydlig gräns för henne. När hon ber om hjälp får du hänvisa henne till att vända sig till en hantverkare och hennes egen vänkrets. Gör dig fri för att kunna vara öppen för ett eventuellt möte med en kvinna som skulle passa dig bättre i en mer ömsesidig relation.
Om du har en PRO-förening eller en hembygdsförening i din närhet kan chansen öka att få kontakt. Det är ont om karlar ju högre upp i åldrarna vi kommer vilket ökar möjligheten att träffa en ny kärlek för dig som man.