Ytterligare tre läsare vinner boken ”Börja skåda fågel”. Efter tävlingen står det klart: PROpensionärens läsare uppskattar och värnar våra små, flygande vänner.
Den andra utlottningen av boken ”Börja skåda fågel” (Avium förlag) pågick mellan den 23 april och 7 juni. Uppmaningen var att skriva och berätta kort, med ett par rader, vilken som är favoritfågeln. Tävlingsbidragen har under våren strömmat in från hela landet. Ibland har också ett foto medföljt. Redaktionen tackar för alla tävlingsbidrag.
Bengt Kelmeling, Farsta
Ninni Jonsson Tolle, Nykil
Manne Litsen, Västra Frölunda
Grattis! Boken kommer med posten under närmaste veckorna.
Här följer några av alla motiveringar och några bilder på favoritfåglar:
”Min favoritfågel är koltrast som jag delar mina äpplen med. Med stort intresse läste jag artikeln ’PRO-grupp upptäcker nya fågelarter’. ”
Manne Litsen, Västra Frölunda
”I slutet av min yrkesverksamma tid såg jag en vår i ett träd i Solna fullt med sidensvansar. De mumsade på äpplen som hängt kvar i trädet under vintern. Då tänkte jag en sån vacker fågel med så mycket färger. Samt så bra den passade i äppelträdet med de röda frukterna. Sedan dess har jag sett enstaka exemplar men inte så många, 20 till 30 sidensvansar.”
Anki Larzenius, Sundbyberg
”Min fågel är domherren för den är så vacker med sitt röda bröst mitt i vintern när det inte finns så många andra fåglar med färger.”
Ulla Munkhammar, Örebro
”Kajorna är mina favoritfåglar. Jag ger dem ost och bröd på väg till gymmet varje dag. De flyger sedan bredvid mig och visar sina flygkonster när jag cyklar hem igen.”
Ulla Wennerström, Karlstad
”Det är rödhaken. Har en stuga i Västerbottens inland vid Malå. Där ser vi aldrig rödhaken. Samma sommar som mina föräldrar hade gått bort åkte jag till stugan för att plantera lite blommor. Jag blev ledsen och grät eftersom mina föräldrar aldrig hade fått se vår härliga stuga. Då plötsligt kom två rödhakar. Och dom kvittrade å spelade å flög runt mig. Satt ibland i björken, ibland på blomjordssäckarna, ibland i skottkärran. Jag både skrattade och grät över denna fantastiska upplevelse. Och naturligtvis, just då i min sorg, så var det mamma och pappa som kom för att titta till mig och berätta att allt var under kontroll. Kände en så otrolig lycka mitt i sorgen. Rödhaken har vi aldrig sett i stugan igen. När vi är hemma ser vi den ibland men inte vid sommarstugan.
Detta hände våren 2002.”
Siw Marksén, Skelleftehamn
