Krönika
Nu är dagarna där jag bor ungefär 1 timme och 56 minuter längre än de var 1 januari. Inte illa marscherat av dagsljuset.
Och det börjar synas att fönstren behöver tvättas!
Hör du till dem som läser frökataloger och kollar på plantor redan under vintern? Som längtar efter ljuset och efter att tjälen ska gå ur jorden och att du äntligen ska kunna dra på dig trädgårdshandskarna igen?
Både vi människor och de små groddarna djupt i jorden bara väntar på tecknet att det är dags.
Ändå tror jag att det ligger en djup vishet i att vi tvingas till vila ibland. Det är kul att växa, känna att man utvecklas och skjuter nya skott.
Men jag tror ändå på det här med växelbruk. Med viloperioder. Vi (eller i alla fall jag) vill så gärna hetsa på och nå resultat fort, fort, fort.
Men ibland måste man vila. Låta både kroppen och själen och hjärnan få återhämta sig.
Som en tulpanlök som just nu vilar i mörka jorden eller som en båt som ligger och drömmer där under sitt presenningstak och fantiserar om vilka äventyr som väntar till våren när isarna släppt och solen spelar i vattnet.
Jag tror att vi behöver både och, både drivet, längtan efter att utvecklas och gå framåt. Och vilan, det synbara stillaståendet, perioderna då det verkar som om ingenting alls händer. Perioderna då det är lätt att sucka och längta och vilja banka på sig själv.
Men det är själva växelbruket som gör det så effektivt. Jag tror i alla fall att det händer mer än vi uppfattar i de där perioderna då vi har lite småtråkigt eller rent av bara famlar i mörkret. Små, små rotskott börjar titta fram. Det tar sin tid. Vi laddar om för att sedan kunna hälsa ljuset.
Och under tiden kan man fundera på saker, drömma och sätta upp mål utan att hetsa sig själv. Bara lunka runt i sina tankegångar och låta tiden gå. Och rita skisser över rabatter man drömmer om.
Det gäller också att vara beredd på den där dagen när det vänder, när man plötsligt häpet upptäcker öppna dörrar i livet där det tidigare bara var en vägg. Man ska ha sitt vårskrik på lut som en annan Ronja Rövardotter. Vara beredd på att ta chanserna när de kommer. För det är så med livet att det har överraskningar i beredskap åt oss.
Vila och växa. Växa och vila. Det gäller både trädgårdar och människor.
Men medan mörkret och tjälen fortfarande dröjer kvar kan man läsa sina frökataloger och drömma. Det gäller både trädgårdar och människor.
Ska du så massor av flammande orange ringblommor eller längtar du efter vita rosor eller en gammaldags mormorsrabatt med riddarsporrar och pioner?
Sånt kan man fundera över medan man funderar på när man ska ta och tvätta alla fönster.
Jag önskar dig en alldeles underbar ljusnande vår.
Det är inte så att jag har något emot vintermörkret. Jag tycker att det kan vara vilsamt med mörka morgnar då både jag och dagen vaknar väldigt långsamt.
Det kan väl vara bra att vårstäda i vanorna och i själen redan nu i februari. Ta tid att rensa ut sånt som bara tar plats och tid och energi utan att ge någon glädje. Utan att ge något djupt tillfredsställande, någon närig, någon uppmuntran till dig själv.
Och sedan kan vi öppna våra själars fönster och släppa in vårsolen och flyga iväg mot framtiden på lätta vingar. ●