Inom loppet av några år drabbades Git Ingemarsson av sepsis två gånger. – Det är viktigt att reagera snabbt på symtomen och söka vård i tid, betonar hon. Tveka aldrig att fråga sjukvården: Kan det vara sepsis? Upprepa frågan om du inte får svar.
Dags att hämta äggen hos hönorna och se till att hundarna fått mat. Idag lever Git Ingemarsson ett relativt gott liv på gården utanför Vetlanda. Dock med vissa begränsningar. Hon har svårt att gå och blir lätt trött. Att hålla fokus under längre tid är knepigt.
– Jag kan inte planera framåt för jag vet aldrig hur jag kommer att må. Ibland har jag tröttdagar, då orkar jag ingenting och behöver sova ett dygn.
Några år har nu gått sedan hon var svårt sjuk i sepsis. I januari 2020 drabbades Git första gången. När hon idag tänker tillbaka, så börjar historien redan ett år tidigare, i samband med att hon fick en höftprotes inopererad i höger ben.
– Jag mådde bra några månader efter operationen, men efter hand fick jag en rad konstiga symtom. Jag svettades mycket, hade feber som gick upp och ned och en instabil sänka. Fick också sår i mun och hals, vilket gjorde att jag hade svårt att äta, svälja och prata.
Git blev remitterad till hudläkare, käk-kirurg och öron-näs- och halsläkare. De gav olika lokala behandlingar, men ingen hittade orsaken till hennes besvär. Efter några månader förvärras hennes tillstånd.
– En natt vaknar jag och behöver gå på toaletten. Mina ben känns jättesvaga, jag har svårt att gå. Det är nog för att jag legat illa, tänker jag. Det går väl över. Jag lägger mig och somnar om.
Namn: Git Ingemarsson.
Ålder: 64 år.
Bor: Utanför Vetlanda.
Yrke: Sjuksköterska inom narkos och dialys. Var med och startade Vårdguiden 1177 i Jönköping. Numera pensionär och aktiv inom Sepsisföreningen.
Intressen: Lyssnar på ljudböcker. Odlar blommor. Umgås med sina hundar. Investerar i aktier.
En timme senare vaknar Git med fruktansvärda smärtor i höger ben.
– Jag kan inte röra mig och skriker högt av smärtan. Jag får skakfrossa, den allra hemskaste formen av frossa som gör att min kropp hoppar i sängen. Min man ringer efter ambulans. Jag har så ont att de måste söva mig för att kunna flytta mig från sängen för transport till sjukhuset.
På akuten på Höglandssjukhuset Eksjö skickas hon till röntgen.
– Jag säger att det inte behövs eftersom jag inte ramlat och röntgenbilderna visar mycket riktigt inte på någon fraktur. Men blodproven visar ett högt värde, 22, för de vita blodkropparna. Min Crp, snabbsänkan som visar på infektion i kroppen, är förhöjd.
Gits dotter, som är sjuksköterska på sjukhuset, besöker henne på akuten och ställer frågan till läkarna: Kan det vara sepsis? ”Nej”, svarar de. ”Inget tyder på det, vi har kontroll över det här”.
På eftermiddagen tycker läkarna att Git kan åka hem. Inga fler prover tas, inga undersökningar görs. Var tredje timme kollar man hennes puls, blodtryck och syremättnad i blodet. Git får en smärtstillande, kramplösande spruta, som inte ger någon effekt.
På grund av smärtan i höften beslutar läkarna att hon ska stanna kvar för observation och att man ska göra en höftpunktion, ett prov från höften, morgonen därpå. Git får nu hög feber och blir inlagd.
– Min dotter ställer återigen frågan till läkarna om det kan vara sepsis som jag drabbats av.
Svaret blir återigen ”nej”. När dottern är på väg hem, lägger läkaren armen om henne och säger: ”Du kan vara helt lugn nu, vi har uteslutit allt farligt”.
Vid femtiden på morgonen blir Gits värden sämre. En sjuksköterska kallar på läkare som ordinerar nya prover som visar ett Crp på över 500.
– Först då förstod de allvaret med mig!
Det blir akut transport till operation för höftpunktion.
– På vägen dit ringer jag min man. Nu åker jag in på operation, säger jag. Vi ses senare i eftermiddag när jag vaknat upp från narkosen.
Det kommer att ta tre och en halv vecka innan de ses. När Git ska flyttas över till operationsbordet, får hon en septisk chock. Ett livshotande tillstånd som kräver omedelbar intensivvård.
– Jag ligger medvetslös under dessa veckor och svävar mellan liv och död. Min familj kallas in till sjukhuset vid tre tillfällen för att ta ett sista farväl. Men jag överlever, mot alla odds.
Efter de kritiska veckorna vistas hon fyra veckor på infektionskliniken på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. När Git återhämtat sig något och blivit lite starkare tas höftprotesen bort för att kroppen ska kunna läka.
Vad tänker du i dag om den akutbehandling du fick?
– Jag har arbetat som anestesisjuksköterska i många år. När jag gick min utbildning fick vi lära oss att alltid tänka att allvarliga, svårbedömda akuttillstånd kunde vara sepsis, tills motsatsen var bevisad. Idag verkar inte den regeln gälla. Jag skulle helt klart behövt en snabbare behandling mot sepsis. Hade läkarna satt in vätska och antibiotika tidigare hade jag kanske kunnat slippa få en septisk chock. Men sjukvården själva anser inte att de begått något fel utan svarar att de har jobbat enligt gällande rutiner.
Eftersom sepsis är ett sådant allvarligt tillstånd som måste uppmärksammas och åtgärdas i tid är det livsviktigt att sprida kunskapen om sepsis, fortsätter Git. Både hos allmänheten och inom sjukvården.
– Kunskapen om sepsis ökar, men fortfarande är det inte alltid som att vårdpersonal känner till de tidiga symtomen och inte heller de problem som kan uppstå efter sepsis. En annan sak jag tänker på är att sjukvården ofta behöver bli bättre på att kommunicera med patienten. De behöver lyssna mer. Och vi patienter ska aldrig tveka att ställa frågan om det kan vara sepsis. Vi och våra närstående måste våga stå på oss om vi inte får svar.
Du fick sepsis ännu en gång. Vad hände?
– I samband med att jag fick min nya höftprotes och började gå igen, fick jag svåra ryggsmärtor. Det visade sig att jag hade snedbelastat ryggen. Några nerver låg i kläm, vilket krävde ytterligare operationer.
En natt vaknar Git av smärtorna och åker in till akuten i Jönköping. Provsvaren visar på att allt i kroppen skenar åt fel håll. Hon är omtöcknad och har hög feber, dålig syresättning och outhärdliga smärtor.
Ändå dröjer det innan personalen reagerar på att det kan vara sepsis, trots att både Git och hennes båda döttrar hävdar att personalen måste undersöka det. Det är först när nattpersonalen kommer och reagerar på Gits symtom som man trycker på akutknappen. Strax är det fullt pådrag med insatser mot sepsis – vätska och antibiotika.
– Jag klarade mig också den gången, konstaterar Git. Och tack vare de riktade insatserna mot sepsis hann det aldrig bli en septisk chock. Orsaken till denna andra sepsis tror man berodde på att hudbakterier följt med in i operationssåren.
Efter månader av intensiv antibiotikabehandling mot infektionen, opereras ryggen igen.
– Då var mina krafter helt slut.
Hur ser livet efter sepsis ut?
– Tyvärr så lider jag fortfarande av hjärntrötthet och ryggsmärtor. Det går, men det är tufft. Det tar tid att återhämta sig, både fysiskt och mentalt. Mina erfarenheter har lett till att jag nu är aktiv i Sepsisföreningen där jag bland annat hjälper till med stödsamtal för medlemmarna. Det känns bra att göra något för andra. Jag har fått en annan inställning till livet. Jag är tacksam för att jag lever här och nu. Det är ingen självklarhet. ●
Är ett livshotande tillstånd när immunförsvaret överreagerar på en infektion i kroppen och börjar skada kroppens organ. Tillståndet kräver akut omhändertagande. Sjukdomsförloppet riskerar att förvärras inom loppet av några timmar utan behandling. Varje år får minst 50 000 personer i Sverige sepsis. Dödligheten är omkring 15–20 procent. Många som överlever får långdragna komplikationer.
Sepsisföreningen arbetar för att sprida kunskap om sepsis och skapa
förutsättningar för att sepsispatienter ska kunna leva sina liv med god livskvalitet.
– Vi vill verka för ökad kunskap och förståelse för sepsis både hos allmänheten och inom sjukvården, berättar Kristina Björkqvist, ordförande. Vi vill också att patienter ska få riktad individanpassad behandling.
Föreningen arbetar intensivt för att vården på ett bättre sätt ska uppmärksamma sepsispatienternas behov av rehabilitering. Efter sepsis får många långtidskomplikationer.
– Fysioterapi är många gånger viktigt för att bygga upp styrka, motorik och balans. Fysisk uttröttbarhet och muskelsvaghet är vanligt, vissa behöver till exempel lära sig att gå på nytt. Några har amputerat kroppsdelar och behöver hjälp, exempelvis med proteser.
Fatigue, trötthet som inte går att vila bort, är också mycket vanligt hos sepsispatienter.
Att bli livshotande akut sjuk och vårdas på sjukhus skakar många gånger om en människa i grunden. Vissa kan få psykiska besvär eller PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Vid dessa problem kan det vara bra att komma i kontakt med en psykolog eller en kurator.
Fatigue, trötthet som inte går att vila bort, är också mycket vanligt hos sepsispatienter.
– Vi har många medlemmar som, likt Git Ingemarsson, fått sepsis fler än en gång. Så det är viktigt att alltid vara uppmärksam på symtom på sepsis, understryker Kristina Björkqvist.
Sedan en tid erbjuder Sepsisföreningen stödsamtal för medlemmar som behöver någon att prata med efter sjukhusvistelsen. Stödjarna är själva sepsis-
överlevare som har erfarenhet från sjukvården eller har utbildning i stödjande samtal.
– Det är ingen terapi utan en möjlighet att få prata med en medmänniska som har genomgått sepsis. Vid behov av professionell behandling hänvisar vi givetvis till sjukvården. Flera stödsökare har sagt att det är positivt att dela erfarenhet med någon som själv har varit i liknande situation. Många tycker också att det är värdefullt att få guidning om vilken rehabilitering man kan söka.
Kontakt: sepsisforeningen.se
E-post: info@sepsisforeningen.se
E-post för stödsamtal: stodsamtal@sepsisforeningen.se
Sepsisföreningen finns på både Instagram och Facebook. På Sepsisföreningens hemsida kan broschyren Livet efter sepsis laddas ned som pdf.
Det krävs mer riktad och individanpassad behandling för att förbättra sepsisvården och öka överlevnaden, säger Kristoffer Strålin, infektionsläkare och forskare vid Karolinska Institutet.
Sepsis är ett komplicerat, komplext tillstånd som ibland kan vara svårt att känna igen, konstaterar Kristoffer Strålin. Hög feber och frossa är vanligt, men vissa patienter med sepsis har istället låg kroppstemperatur. En del patienter har diffusa symtom, som till en början lätt kan förväxlas med kraftig influensa.
– Sepsis är en komplikation till en akut infektion, som kan bero på ett stort antal olika mikroorganismer: bakterier, virus, svampar eller parasiter, som kan ha uppstått var som helst i kroppen.
I vårdförloppet ingår att sepsislarm ska finnas på alla akutmottagningar
En viktig del i utvecklingen av sepsisvården är att höja kunskapen om sjukdomen för både allmänhet och vårdpersonal. Kristoffer Strålin har varit ansvarig för att ta fram det nationella vårdförloppet för sepsis. Syftet är att inte missa någon patient med sepsis och kunna sätta in behandling så fort som möjligt. Oavsett var man bor i landet ska vården hålla samma goda kvalitet.
I vårdförloppet ingår att sepsislarm ska finnas på alla akutmottagningar för att tidigt identifiera svårt sjuka patienter som har eller riskerar att utveckla sepsis. Det betyder att en patient med misstänkt sepsis snabbt sållas fram med hjälp av en prioriteringsmetod där några mått är blodtryck, andningsfrekvens och hjärnans funktion. Om patienten får höga prioriteringspoäng och dessutom har en misstänkt infektion, ska sepsislarmet aktiveras. Då tillkallas läkare av olika kompetenser som gör en gemensam bedömning. Patienten får därefter optimal behandling. Målet är att patienten ska omhändertas, diagnosticeras och ges antibiotika och understödjande behandling inom en timme efter ankomst till sjukhuset.
Hur kan sepsisvården bli bättre?
– Eftersom sepsispatienterna är så olika, finns behov av en mer riktad och skräddarsydd behandling för den enskilda individen, säger Kristoffer Strålin. Här finns ett stort behov av forskning. Det handlar om att kunna hitta vad som har överreagerat hos den enskilda patienten och orsakat sepsis. Om vi kan utveckla diagnosmetoder som är kopplade till korrigerande läkemedel, tror vi att fler patienter med sepsis kan överleva.
Patienter som vårdats på sjukhus för sepsis har ofta långdragna besvär efteråt och kan ha behov av rehabilitering.
– Det är viktigt att patienter som vårdats för sepsis får information om hur de kan förväntas må under en tid framöver. Det är också viktigt att vi i vården är medvetna om att patienterna har fortsatta vård- och rehabiliteringsbehov och att vården dimensioneras efter det, säger Kristoffer Strålin. ●