Kånken, attachéportfölj, märkesväska, bandyportfölj eller koffert? Avslöjar väskan dig? Ja, kanske. Retroexperten Lotta Reberg guidar dig igenom 1900-talets floppar och succéer på väskfronten.
Så gott som dagligen använder vi en väska. Vi funderar inte så mycket över den, och att den skulle vara den viktigaste uppfinningen i mänsklighetens historia? Nja. Det måste väl ändå vara pencillinet eller bilen?
Men författaren Lasse Berg, som bland annat skrivit Gryning över Kalahari. Hur människan blev människa menar att handväskan är en superviktig uppfinning. Utan den hade människan som art inte överlevt. I en intervju i tidningen Kommunalarbetaren utvecklade han resonemanget.
”De första människorna var samlare. De åt rötter, nötter och frukt som de samlade under sina vandringar över stora områden. Så länge som de bara kunde få med sig det de själva kunde stoppa i munnen, eller bära i händerna, samarbetade de knappast alls. Skillnaden mellan två rötter i munnen och fem i handen – eller 20 kilo i en väska – betydde allt för människosläktets utveckling. Det måste ha varit en hona som uppfann väskan. Hon bar på sitt barn och hade minst en hand upptagen.
Den rödrosa kassen ansågs plötsligt vara “ett hot mot socialdemokratin”
Då fick hon idén att knyta ihop något, kanske en djurhud eller ett stycke bark, till en väska eller ränsel. Därefter slapp samlarna att äta upp det de hade hittat på plats utan kunde bära hem sin fångst till flocken för att dela på den. En samlargrupp på 30 individer kunde skicka ut fyra personer som samlade ihop tillräckligt med mat och vatten så att det räckte till hela gänget.”
Intressant eller hur? I alla fall fick jag en helt annan syn på väskan. Den har ju varit livsavgörande i människans utveckling. Numera är den inte bara något vi har praktisk nytta av, utan även en statusmarkör. Och ibland ett hett och omdebatterat objekt. Ni minns väl Mona Sahlins väskaffär? År 2010 sågs hon med en Louis Vuitton-väska, jag skulle mer kalla den för en Louis Vuitton-kasse. Den var rödrosa och lite större, inte en sådan där svindyr sak i skinn som kostar minst 30 000 kronor. Det visade sig att Mona Sahlin hade fått den av sin väninna författaren Liza Marklund i födelsedagspresent. Liza hade köpt den för 420 euro, ungefär 4 000 kronor vid den tiden.
Den rödrosa kassen ansågs plötsligt vara “ett hot mot socialdemokratin”. Jag förstår att Mona Sahlin inte vågade ha väskan kvar. Hon sålde den på en välgörenhetsauktion några år senare.
Göran Persson gick vid samma tid omkring med en ministerportfölj från Böle Garveri i Norrland. Han hade också fått den i gåva i början av sin ministerperiod. Den var värd betydligt mer än Monas rödrosa väska. Ministerportföljer kan kosta runt 50 000 kronor. Trots det var den inte något hot mot socialdemokratin. Det är som sagt skillnad på manlig och kvinnlig konsumtion. Vi har inte heller sett Perssons portfölj komma ut på någon auktion, den finns nog kvar på hans herrgård i Sörmland.
Jag var tonåring och kände mig helrätt med den vita Adidasväskan på axeln
När jag tänker tillbaka på mitt eget väskliv hittar jag både det ena och det andra. Mitt första medvetna väskköp var under 1970-talet när sportväskan var på modet. Jag var tonåring och kände mig helrätt med den vita Adidasväskan på axeln. I den trängdes både svettiga gympakläder och skolböcker. Idag tänker jag inte trend när jag väljer väska utan mer om den är praktisk eller inte.
Hur har ditt väsk-liv sett ut? Vilka resväskor har du haft? Och handväskor? Portföljer – attaché eller bandy? Ryggsäckar – Kånken eller Salomon?
Säg mig vilka väskor du har haft – det berättar en del om dig. ●
