Höstens val innebär ökad risk för desinformation som kan påverka resultatet. Nu hörs röster som vill stärka svenska pensionärers källkritiska förmåga på nätet.
USA-valet 2016 gick till historien för sin digitala smutsighet. I en kampanj orkestrerad från Ryssland gjordes framgångsrika försök att skada Hillary Clintons kampanj. Ett av verktygen var att skapa falska profiler i sociala medier och sedan låta dessa sprida påståenden om Demokraternas presidentkandidat. Detta delades sedan beredvilligt av Clintons meningsmotståndare.
Med hjälp av statistik från Facebook kunde amerikanska forskare senare analysera nätanvändarnas beteende: hur utbrett hade delandet av dessa försök att påverka val-
utgången egentligen varit?
När forskarna publicerade sina slutsatser i den vetenskapliga tidskriften Science Advances 2019 var de först och främst noga med att understryka att delandet av desinformation, till skillnad mot vad många säkert trodde, faktiskt varit en sällsynt företeelse under valrörelsen.
I deras studie var det två resultat som särskilt stack ut:
Det var vanligare att konservativa personer som sympatiserade med det republikanska partiet delade falska nyheter än att Demokraternas väljare gjorde det.
Allra tydligast var dock sambandet mellan ålder och att dela falska nyheter på Facebook. Enligt studien var benägenheten att göra det tio gånger så stor bland amerikaner i åldern 65 och äldre, än i studiens nästa äldsta åldersgrupp.
– Vi ska naturligtvis inte klandra de äldre, men det motiverar att ta reda på mer om hur det ligger till, säger Estelle Huchet på Age Platform Europe, ett gemensamt intresseorgan i Bryssel för PRO och andra europeiska pensionärsorganisationer.
Med den amerikanska studien i tydligt medvetande – annars är det ovanligt med forskning om äldres agerande i sociala medier – har Age Platform varit involverat i det EU-finansierade projektet Digitol som genomfördes i Tyskland, Italien, Grekland och Bulgarien och avslutades vid årsskiftet.
– Projektet har fokuserat på desinformation och äldre personer, men också hur yngre generationer kan samarbeta med äldre så att vi alla utvecklar kritiskt tänkande och gör internet till en bättre plats där det går att lita på innehållet, säger Estelle Huchet.
Under de tre år Digitol pågick utvecklades former för kunskapsöverföring mellan yngre och äldre nätanvändare. Det har även skapats ett omfattande informationsmaterial som i efterhand finns fritt tillgängligt på nätet på engelska, tyska, italienska och grekiska (www.digitol-academy.eu).
Blev Digitols deltagare mer försiktiga i sitt sätt att handskas med innehåll på nätet?
Estelle Huchet säger att urvalet – ett 50-tal personer i varje pilotland – var för litet för att säkert dra några sådana slutsatser. Hon tvivlar dock inte på att insatserna hade konkret betydelse och för att belysa det hänvisar hon till amerikanska MediaWise som är snarlikt Digitol. Med hjälp av filmer och annat material belyser MediaWise skillnaden på fakta och fiktion för att bidra till bättre nätbeteende. Ursprunglig målgrupp var barn och ungdomar men perspektivet har breddats i MediaWise for Seniors.
När ansedda Stanford University utvärderade MediaWise for Seniors visade det sig att endast tre procent av deltagarna hade haft som rutin att ifrågasätta och undersöka sanningshalt och sannolikhet i rubriker som de mötte på nätet.
Efter att de tagit del av projektet hade andelen ökat till 70 procent.
Resultatet av studien visar tydligt att kunskap leder till ett sundare beteende på nätet, menar Estelle Huchet på Age Platform.
Det finns anledning att även höja nivån bland svenska seniorer, anser Rosie Rothstein, som är vice ordförande i Seniornet Sweden (www.seniornet.se). Sedan organisationen bildades på 90-talet har dess verksamhet framför allt varit inriktad på att hjälpa äldre att ta del av digitaliseringens möjligheter genom att lära ut hanteringen av hård- och mjukvara till en grupp där kunskaperna är ojämnt fördelade: några kan mycket, andra väldigt lite.
Det är hög tid att även tala om tillvaron på nätet, anser Rosie Rothstein.
– Vi är helt inne på den här frågan.
Hon belyser behovet genom att peka på det politiska läget i den närmaste omvärlden (när den här artikeln går i tryck har ryska militära trupper invaderat Ukraina och Sverige har höjt beredskapen).
– Man ska vara väldigt försiktig, jag tänker inte minst på den geopolitiska situation vi befinner oss i, säger hon.
Rosie Rothstein påpekar samtidigt att Seniornet består av ett 40-tal självstyrande lokalföreningar vilket betyder att det inte är möjligt för henne och övriga i styrelsen att snabbt styra föreningen i en viss riktning.
– Det vi gör måste förankras på alla nivåer, men det är viktigt att det händer något, säger hon.
Många tycker att det är genant att medge sina kunskapsluckor när det handlar om att förstå vad som är mer eller mindre trovärdigt på nätet, hävdar Carolina Martinez, lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet.
– Att ha utvecklat ett kritiskt förhållningssätt anses nog vara något som kommer med åldern, det ingår nästan i att vara vuxen. Att erkänna att man behöver hjälp kan därför vara pinsamt, säger hon.
Carolina Martinez ingår i en forskargrupp som har gjort en studie om informellt lärande över generationsgränserna, där det ofta handlar om att yngre överför sin kunskap om digitala prylar och tjänster till äldre släktingar.
Studien, som ännu inte är publicerad, utgår från intervjuer med 22 personer i åldern 70 till 94 år vars gemensamma nämnare är att de använder digitala verktyg och internet, men utifrån varierande kunskapsnivåer.
– Vi har sett att de ofta söker stöd hos barn och barnbarn för att tolka budskap. Det kan vara e-post från okända användare – hur ser man vad som är skräppost och oseriösa avsändare som vill bedra en? Det kan också vara den digitala tekniken som kommunicerar: datorn som säger att man måste uppgradera en programvara.
När det handlar om synen på vad som är sant och falskt på nätet tonar ingen helt entydig bild fram ur intervjuerna: några undrar och behöver hjälp medan andra tycker att de redan har ett utvecklat kritiskt förhållningssätt till sådant de möter på nätet. Det finns dock ett allmänt behov av stärkt kunskap, anser Carolina Martinez.
– Kunskap behöver hela tiden fördjupas, det gäller både barn och vuxna.
Ett exempel som hon lyfter fram är algoritmer, alltså de osynliga instruktioner som avgör vad en enskild nätanvändare ser i sitt flöde på Facebook eller vilka resultat som dyker upp vid en sökning på Google.
– Det behövs kunskap om hur algoritmerna styr. Det är inte alla som känner till att de är väldigt viktiga för att förstå vad vi ser på nätet och varför, att det inte är en neutral bild vi möter och att det är väldigt mycket vi inte tar del av.
Det gäller att vara kritisk till medieflödet, framhåller Carolina Martinez. Bra är därför också att ha kännedom om maktstrukturerna som präglar nätet, där gigantiska företag som Facebook, Google och Amazon dominerar, sätter villkoren och har starkt inflytande över vad som syns och inte syns.
– Det är komplexa kunskaper som vi behöver, säger hon.
I en debattartikel i Sydsvenskan i höstas lanserade Carolina Martinez och övriga forskare bakom studien idén om en nationell strategi för äldres digitala inkludering. Denna strategi skulle, enligt forskarna, både behöva omfatta förmågan att hantera tekniken och ”ett kritiskt förhållningssätt och strategier för ett säkert internetanvändande”.
– Det behövs ett generellt system för äldres lärande kring digitala medier. De behöver stöttas i sitt kritiska förhållningssätt, säger Carolina Martinez. ●
Läs också:
Vill du dela något på Facebook?
April, april – men inte på vår nya hemsida
Algoritm: Regler som möjliggör att information visas på ett visst sätt på internet för just dig. Googles algoritmer avgör i vilken ordning dina sökresultat ska visas. Facebooks algoritmer bestämmer hur ditt nyhetsflöde ser ut och vilken reklam du får.
App: Förkortning för applikation, små tillämpningsprogram som man laddar hem från internet till sin mobiltelefon.
Desinformation: Falsk information som sprids för att påverka människor och styra opinioner. Används av både länder och organisationer.
Inte vi och dom, utan alla.
Studiematerial från PRO,
kapitel 6: Granska källorna.
Källkritik på internet, guide från Internetstiftelsen. Här finns även länkar till andra sajter med information om källkritik.
Internetstiftelsen beskriver sig själv som en oberoende, affärsdriven och allmännyttig organisation som vill ge kunskap om internetanvändningen i Sverige och digitaliseringens påverkan på samhället.
internetstiftelsen.se