Det är inte enbart de äldre som har svårigheter med de digitala vårdtjänsterna. Även personal – som ofta kan sakna utbildning i distansvård – har problem, visar ett nordiskt forskningsprojekt.
(Uppdaterad) Vårdpersonal stöter på utmaningar i takt med att tjänsterna digitaliseras:
– Det har varit förvånande att upptäcka att det inte nödvändigtvis finns någon utbildning eller introduktion i distansvård. Den digitala vården har förändrat arbetets karaktär avsevärt, och det är viktigt att detta också beaktas i utbildningen av vårdpersonalen, säger Hanna Varjakoski och Elisa Tiilikainen, forskare respektive docent vid Östra Finlands universitet, i ett pressmeddelande.
De konstaterar att digitaliseringen av hälsovården orsakar stora omställningar och konkreta svårigheter för äldre personer i Norden. Även vårdpersonalens arbetsbild förändras, och för det saknas alltså utbildning.
Forskarna har i projektet, ”Demografi och demokrati – hälsosamt åldrande i en digital värld – Framtida utmaningar i Norden”, intervjuat personer som är 75 år och äldre om deras erfarenheter av att använda digitala hälsotjänster. I Finland fokuserar forskningen på hemmaboende personer, i Danmark på vårdhem och i Sverige på äldre personer i båda grupperna. Ett av projektets syften är att lyfta fram erfarenheter och röster som vanligtvis inte hörs i samhällsdebatten.
Hanna Varjakoski och Elisa Tiilikainen konstaterar att äldre uppmuntras att ta ansvar för sin egen hälsa i de tre undersökta länderna. Men att det finns skillnader i hur långt varje land har kommit i digitaliseringen av social- och hälsovårdstjänsterna.
Forskarna pekar också på att det politiska beslutsfattandet utgår från att digitala tjänster förbättrar tillgängligheten och uppmuntrar medborgarna att följa med och hantera sin egen hälsa. Men forskningsprojektet visar att användning av digitala hälsotjänster har många utmaningar för den äldre befolkningen.
Äldre personer har i intervjuer uttryckt problem med just hälso- och sjukvårdstjänsterna, detta även om de har grundläggande färdigheter och klarar andra digitala tjänster.
– De allmänna sjukvårdstjänsternas webbplatser uppfattas ofta som dåligt utformade och svåra att använda. Många tycker att det är svårt att hitta dem, säger Elisa Tiilikainen och Hanna Varjakoski.
Det framkommer vidare i studien att många äldre som är vana vid att mötas ansikte mot ansikte tycker att digitala tjänster känns främmande och opersonliga. Dessutom saknas det ofta möjlighet till direktkommunikation med vårdpersonalen i de digitala tjänsterna. Forskarna anser att dessa från början borde utformas med användaren i åtanke, och också att specifika behov som är relaterade till åldrande och funktionsförmåga måste tas i beaktande.
Enligt forskningen visar en jämförelse att utformningen av offentliga digitala tjänster är sämre än de privata motsvarigheterna. Designen påverkar användarupplevelsen och leder till att man inte vill använda dem på nytt:
– Om vi vill öka användningen av digitala tjänster behöver deras tillgänglighet och användbarhet förbättras avsevärt, slår forskarna fast.
Totalt intervjuades 71 äldre personer och 39 anställda inom äldreomsorgen i tre länder; Finland, Sverige och Danmark. Projektet är knutet till Lunds universitet och leds av professor Helena Sandberg. Slutresultaten publiceras under 2025.
Forskningsprojektet, som är en del av programmet Framtida utmaningar i Norden, finansieras av Svenska litteratursällskapet i Finland, Suomen Kulttuurirahasto, Svenska kulturfonden, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, Riksbankens Jubileumsfond och Familjen Kamprads stiftelse.
Cecilia Parkert, projektledare för Äldres digitala vardag vid Pensionärernas riksorganisation, PRO, framhåller att gruppen pensionärer i Sverige utgörs av ungefär 1,2 miljoner människor:
– Om man räknar personer mellan 65 och 105 år så utgör de i princip tre generationer människor. Vi har medlemmar som gärna använder digitala vårdtjänster, och sedan har vi medlemmar som inte gör det, av lite olika skäl. En hel del hör av sig till oss eftersom de upplever att det finns fördomar om äldres digitala kompetens och upplevelser, just på grund av ålder. Så jag vill understryka att det ser oerhört olika ut.
Forskarnas resultat bekräftar annars det PRO har sett i de egna medlemsundersökningarna inom projektet Digisen och även hört i dialoger.
– Problemet med digitala tjänster ofta är dålig design. Många digitala tjänster är inte särskilt kognitivt tillgängliga. De är ologiska, innehåller många moment, krångligt språk, eller kräver att man håller mycket i huvudet samtidigt. Dessutom är tjänsterna inte standardiserade så olika vårdappar kan se ut och fungera på mycket olika sätt. Själva floran av appar och tjänster kan också vara oerhört kognitivt belastande. Att behöva ställa om sitt sätt att tänka från app till app är påfrestande för många av oss. Särskilt om hjärnan är påverkad av dålig sömn, medicinering, mycket smärta eller kanske för att man bearbetar en sorg. Vilket den kan vara när man söker vård, säger Cecilia Parkert.
Om man samarbetar med användare är det viktigt att ha med dem som har störst kognitiva svårigheter
PRO anser i likhet med forskarna i den nordiska studien att digitala vårdtjänster måste utformas utifrån användarna.
– De behöver också designas och utvecklas tillsammans med användare. Det finns olika metoder för co-design och användarmedverkan, som ännu inte är så etablerade i Sverige, men jag hoppas att det här blir allt vanligare. Om man samarbetar med användare är det viktigt att ha med dem som har störst kognitiva svårigheter. Om man designar tjänster som fungerar för dem, så kommer de att fungera för många fler än om man utgår från något slags genomsnittlig användare, konstaterar Cecilia Parkert.