Varje år omplaceras tusentals husdjur i Sverige som antingen vanskötts, övergivits – eller förlorat en husse eller matte som avlidit. Numera engagerar sig många också i vad som ska hända med deras husdjur när de dör. Att hitta nya, passande ägare till varje djur är en utmaning, enligt Johnny Kroneld, insamlingschef vid Hundstallet.
Ihärdiga hundskall i varierad ton och styrka ljuder mot en klar himmel över Judarskogen vid den ideella hundskyddsorganisationen Hundstallet i Åkeshov i norra Stockholm.
Härinne, i ett 40-tal boxar med inne-och utedel, finns hundar i olika storlekar, olika sorter och med vitt skilda bakgrunder.
Samtliga av de hundar som skrivs över till Hundstallet ska rehabiliteras av personalen. Hälften av dessa hundar omplaceras sen av Hundstallets team, och knappt hälften omplaceras i sin tur till nya hem av myndigheter. Hundstallet rehabiliterar även hundar som polis och länsstyrelse av olika skäl har omhändertagit. Här samlas hittehundar, eller hundar vars ägare har fallit, hamnat på sjukhus, avlidit eller blivit frihetsberövade. Vissa hundar kan också ha utsatts för misshandel, vanvård, brist på veterinärvård och omhändertagits av länsstyrelsen efter anmälan till myndigheten.
En dobermann med svartglänsande päls och blanka ögon far skällande upp mot stängslet av sin box när vi passerar den. I just denna del av hundstallet huserar de djur som omhändertagits av polis sedan ägaren exempelvis avlidit eller frihetsberövats. Kring stallet råder därför strikta säkerhetsrutiner och några hundar är en del av ett myndighetsärende. Ibland kan våldsamma ägare också komma till platsen och försöka hämta ut sin hund.
Vissa hundar kräver särskilt mycket tid, tålamod och omsorg för att läka såren av sitt brokiga förflutna. Och visst kan en hund, liksom en människa, bli aggressiv om den har ont och mår dåligt, konstaterar Johnny Kroneld.
– Smärta är ju också en anledning till aggressivitet. Därför utreder vi varje hund med veterinär, kartlägger eventuell smärta, säger han medan vi passerar hundarnas ”mini-spa”, foderrum, träningsrum där hundarna kan aktiveras, tvättrum (”det går åt mycket tvätt, varje hund ska ha minst fem filtar och mysigt i sin box”). På väggen hänger scheman med information om alla hundar och magneter i olika färger för att gradera var varje hund befinner sig i sin utveckling.
En liten del, omkring 10–15 hundar om året, kommer från ägare som avlidit och som velat att djuret tas omhand efter deras bortgång. Något som de före sin död skrivit in i Vita Arkivet, där man kan uppge sina sista önskningar, via en begravningsbyrå.
Vi får in hundar som tycker att det kan vara jättejobbigt att hamna här för att deras matte eller husse har varit deras liv. Då kan det ta ett tag innan de hittar en trygghet.
Trots att hundar ofta blir känslomässigt bundna vid en ägare de haft i många år, är det möjligt för dem att fästa sig på nytt, enligt Johnny Kroneld, kommunikations- och insamlingschef vid Hundstallet.
Klyschan att man inte kan lära gamla hundar sitta stämmer alltså inte?
– Nej, hundar är helt otroliga på att ställa om. De överraskar oss hela tiden. Det är alltid lika imponerande, säger Johhny Kroneld inne i Hundstallets kök, där Melinda Rivedal, hundskötare, hundkoordinator och volontäransvarig, instämmer.
– Vi får in hundar som tycker att det kan vara jättejobbigt att hamna här för att deras matte eller husse har varit deras liv. Då kan det ta ett tag innan de hittar en trygghet. Men för de hundarna ser vi till att skapa en mindre grupp av hundskötare, så att den hittar några få som den kan knyta ett band till, säger Melina Rivedal.
Hundar är helt otroliga på att ställa om. De överraskar oss hela tiden.
Visst kan hundarna vid ett sådant omhändertagande fästa sig vid Hundstallets personal.
– Och vi fäster oss vid dem, medger Melina Rivedal med ett leende. Alla har ju sina favoriter. Personalen har också tagit hem hundar på jour och adopterat dem, berättar hon.
Eftersom pensionärer ofta är de som har tid med en hund, utgör de en stor del av dem som adopterar hundar från Hundstallet. Då handlar det dock oftast om mindre hundar, inte de större, starka, som drar i kopplet. Hundstallet har dessutom pensionärer att tacka för mycket annat, påpekar Johnny Kroneld.
– Tack vare att många pensionärer ger pengar till Hundstallet kan vi fortsätta bedriva sin verksamhet. Utan dem skulle vi inte kunna göra det vi gör här, betonar han.
Pensionärer hjälper också till i form av att erbjuda jourhem under längre perioder för hundar som är särskilt stressade och tycker att stämningen är jobbig på Hundstallet, och för valpar som inte vill vara på stallet själva innan de är sex månader.
– Sen har vi också några fantastiska pensionärer som kommer hit på plats och är volontärer. De går ut med hundarna, myser med dem och ger dem massa kärlek, berättar Melina Rivedal.
Kan en hund bli för gammal för att tas emot av Hundstallet?
– Nej. Vi utgår bara från individen. En 14-årig hund kan komma in och vara superpigg – då är det klart att den ska få hitta ett nytt hem. Sen måste den nya ägaren vara beredd på att det kanske är hundens sista år, säger Melina Rivedal.
Vi får ofta kritik för att vi är för noga, men det ska inte vara för lätt att skaffa hund. Det är ett ansvar, du ska leva upp till förväntningarna och ha tänkt igenom det.
Att välja rätt ägare till hunden är dock en viktig process, betonar Johnny Kroneld.
– Vi får ofta kritik för att vi är för noga, men det ska inte vara för lätt att skaffa hund. Det är ett ansvar, du ska leva upp till förväntningarna och ha tänkt igenom det, säger han.
Varje hund som skrivs in vid Hundstallet får den tid den behöver i form av ett team av hundskötare, veterinär och hundpsykolog. Hundskötarna och hundplacerarna kartlägger noggrant hundens behov och potentiella hundägare. Förutom att genomföra djupintervjuer med de personer som är intresserade av hunden, tar Hundstallet minst två referenser, kollar djurskyddsregistret, personernas bakgrund, var de bor, vad de har för realistiska förväntningar, och att de verkligen förstår vad hunden har för behov.
– Jag älskar till exempel schäferhundar, men ska inte ha schäfer eftersom jag inte har tid och kunskap att aktivera en brukshundstyp, säger Johnny Kroneld.
Inte ens när intressenterna kommer på plats för att träffa hunden kan de vara säkra på att få ta den med sig hem.
– Vi kan säga tack, men du var inte rätt person för hunden, säger Melina Rivedal.
Vissa hundar får otroligt många intressenter, andra är inte lika populära.
– Men vi ser hellre att hundarna sitter lite längre på stallet än att de hamnar fel, säger Melina Rivedal.
Valpar lockar i regel många intressenter och går åt snabbt. Andra hundar kan bli ”långsittare”, som de kallas som blir kvar på stallet i över 100 dagar. Som exempelvis Max, en muskulös amstaff-blandning som kom till Hundstallet under ganska traumatiska former: En kombi rullade in vid Hundstallet och någon släppte ut Max från bakluckan och band fast honom vid ett träd.
– När vi frågade varför, svarade de bara att de tänkte lämna honom här, berättar Johnny Kroneld.
De påstod sig ha hittat hunden i skogen, men hade inte velat kontakta polis som man i regel ska göra då man hittar en herrelös hund, så att polisen i sin tur kan kontakta Hundstallet.
– Max hade mycket sår som visade tecken på att han kom från någon sorts dogfighting, berättar Johnny Kroneld. Han har nu fäst sig särskilt vid denna ”gosegris”, som lugnt står i sin box och betraktar oss när vi hämtar Molly – en treårig amstaff-blandning i boxen intill – för en promenad.
Vid Hundstallet har man även genomfört forskningsprojekt där man testat att spela upp olika ljud för att se hur hundarna reagerar.
– Vi noterade att Astrid Lindgrens röst har en lugnande effekt på en del av hundarna, berättar Johnny Kroneld.
Molly verkar dock inte behöva Astrid Lindgren för att utstråla ett harmoniskt lugn, om än ett ihärdigt, tyglat och energiskt sådant. Nyfiket drar hon i kopplet när hon kommer utanför stallets väggar och morrar förtjust gurglande när hon ser ett par andra hundar en bit bort på fältet. Hon kan dock bli stressad när hon möter cyklister och andra hundar.
Den nya ägaren- vem det än blir- kommer att behöva både styrka och tålamod för att kunna hantera henne, konstaterar Johnny Kroneld.
Molly tycks dock kunna lita på att personalen vid Hundstallet inte släpper henne ifrån sig – förrän de hittat rätt ägare.
Den ideella djurskyddsorganisationen Hundstallet finns i nuläget i Stockholm (Åkeshov), Alingsås och Staffanstorp, och är under etablering i Örkelljunga. Man utreder även behov och möjligheter till expansion i norra Sverige.
I snitt har hundstallet 103 hundar inskrivna per månad.
Varje aktör, som exempelvis Fonus, kan kontakta Hundstallet om förfrågan finns, så att Hundstallet kan hitta en lösning för just den hunden.
I Vita Arkivet fyller man i minnen, tankar och önskemål som anhöriga får ta del av när man inte längre finns. Det som dokumenteras i Vita Arkivet är dock inte att likställa med ett testamente. Vita Arkivet är inte juridiskt bindande på något vis.
Vita Arkivet är kostnadsfritt och Fonus tar ingen extra kostnad för att skriva in husdjur där, eller för att förmedla och hänvisa djuret till Djurskyddet eller Hundstallet efter någons död.
Vid den ideella djurskyddsorganisationen Djurskyddet, som till största del tar hand om katter, har majoriteten djur övergivits av levande ägare. En mindre del kommer dock från dödsbon.
Under 2023 omplacerade Djurskyddet 2162 katter, 35 hundar, 32 kaniner och 27 andra djur (som marsvin, fåglar).
Källor: Djurskyddet Sverige och Hundstallet.
Att byta hem är svårt för djur. Katter har generellt svårare för förändringar än hundar, men hundar är å andra sidan ofta mer bundna vid sin ägare och kan sörja en bortgången ägare mycket. Men tålamod, tid och kärlek är receptet som i princip alltid fungerar, enligt Åsa Hagelstedt, generalsekreterare vid Djurskyddet Sverige.
Det är viktigt att tänka igenom vad man vill ska hända ens djur om man går bort innan djuret – detta oavsett om man som ägare är 25 eller 85 år, anser hon, och ger några råd:
1.Prata med dina anhöriga om detta. Det bästa är självklart om någon som redan känner djuret kan lova att ta djuret om du skulle dö i närtid.
2.Skriv sedan ner detta i Vita arkivet och i ditt testamente – kanske vill du även testamentera en summa till personen som tar hand om djuret så att du vet att hen har råd att ex ta ditt djur till veterinär.
3.Om ditt djur är väldigt gammalt och du redan har diskussioner om att det börjar bli dags att ta det där svåraste beslutet om att låta sin bästa vän somna in, skulle jag inte råda till en omplacering. Låt i så fall dina anhöriga veta att ditt djur också ska få somna in efter att du dött. När exakt detta är rätt eller inte finns det såklart inget enkelt svar på, det viktiga här är att våga prata om döden – både ens egen och sitt djurs. Veterinärer är ofta bra på att ta dessa samtal. Våga fråga rakt ut om veterinären tycker att det är dags för ditt djur att få somna in, om hen tror att ditt djur kommer kunna få ytterligare en fin livstid och om hen tror att djuret skulle klara en omplacering. Om djuret mår bra kan djur, precis som människor, hitta nya människor att bli väldigt fästa vid.
Djurskyddet Sverige är en rikstäckande organisation med 42 anslutna lokalföreningar. Organisationen har arbetat ideellt i över hundra år för att hjälpa djuren och stärka djurskyddet.
Källa: Djurskyddet i Sverige