PRO Kalix – det goda exemplet

Ulla Granström berättar vidare att föreningen samarbetar med lokala företag.
– På så sätt skapar vi en vinn-vinn situation för alla; det är inte oviktigt att det till exempel kommer ett par hundra PRO-gäster i månaden till ett kafé i gallerian eller för att äta sensommarlunch på restaurangen. Eller att våra medlemmar köper kaffe och bulle när vi är på våra PRO-möten i Folkets hus.

Själv är Ulla Granström 84 år, men energisk som få. För fem år sedan förändrades hennes liv; hennes make gick bort efter flera års sjukdom och hon bestämde sig då för att sälja huset och flytta in i ett trygghetsboende i Kalix. Hon trivs bra, men är sällan med på aktiviteterna på boendet. Av förklarliga skäl: hon hinner inte.
Ulla har barn och barnbarn och sitter också i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna i Kalix och i hela 18 år har hon varit ordförande i PRO Kalix. Hon hejar på alla, det märks att hon är uppskattad.
Hon vill inte skryta, säger hon, men det är klart att hon är stolt över att hon blev Årets eldsjäl 2024 då Kalix kommun arrangerade en föreningsgala för första gången. I motiveringen hedrades hon bland annat för att hon ”genom sitt engagerade ledarskap och kreativa idéer skapar glädje och gemenskap för de äldre, och hon brinner för att ingen ska behöva känna sig ensam.”

”Mellan 50 och 70 personer har kommit varje gång”

Det är det som Ulla Granström och hela PRO Kalix brinner för: Att ingen ska känna sig ensam. I flera år har PRO Kalix sökt och fått projektpengar från både Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten för att driva projekt mot ensamhet.
I våras fick de 157 000 kronor för ”Kaffetåren”. Det är smart i sin enkelhet:
Pengarna går till att bjuda medlemmarna på subventionerad fika varje söndag på Kafé Karlsson i Gallerian. Mellan 50 och 70 personer har kommit varje gång och nu senast, när de också bjöd på musikunderhållning – det sker en gång i månaden – kom mer än 80 personer. Sittplatserna räckte inte till, folk stod längs väggarna och lyssnade på musiken som framfördes av Sanna Segerlund (som för övrigt är barnbarn till Kristina Lundbäck i PRO Kalix styrelse) och bandet Plankton.
– Att vi har valt att ses på söndagar är ingen slump, berättar Ulla, för det är på söndagar och helger som ensamheten kan kännas värst.
Ulla skulle önska att riksorganisationen eller distrikten kunde erbjuda föreningarna hjälp att skriva en ansökan för att få pengar, hon tror att många tänker att det är svårt – men det är det inte, menar hon. Det svåraste är att komma på vad man vill göra i projektet och att använda de ”rätta” orden, de ord som går fram hos dem man ansöker hos.
– En enkel sak som de skulle göra först är att informera när det är dags att ansöka om projektmedel och sedan att ge tips om vad man ska tänka på, tycker Ulla Granström.

Några dagar senare är det söndag och jag tar mig till Gallerian för att fika med PRO:arna på Kafé Karlsson. Redan före utsatt tid börjar kön ringla mot kassan. För go’fika betalar medlemmarna 40 kronor och föreningen bidrar med lika mycket.
Jag slår mig ner vid ett bord och möter lite oväntat en parant kvinna från Belgien – PRO:aren Jacqueline Leroy som är medlem både i närbelägna Sangis och Kalix. Hon har en bakgrund som vd-sekreterare på den belgiska motsvarigheten till Televerket och beskriver sig själv som en natur- och trädgårdsintresserad föreningsmänniska. I över tio år har hon och hennes man haft ett andra hem i Sangis.
– Till skillnad från våra grannar i Bryssel ville vi inte åka till Medelhavet på somrarna, min make var intresserad av norra Europa och det bidrog till att vi fastnade för Norrbotten.

2009 hände det som man helst vill slippa uppleva. Jacqueline fick en cancerdiagnos och livet ställdes på ända. Då tog de beslutet att satsa på det som kanske skulle bli deras sista äventyr. De bestämde sig för att köpa ett hus i Sangis. Sagt och gjort, de hittade huset på internet och slog till, osett. Sedan dess har huset målats om och hon har anlagt en fin rosenträdgård som till och med har uppmärksammats på belgisk tv, berättar hon.
Femton år har gått, behandlingen gick bra och Jacqueline är friskförklarad. Men hennes man, som var 15 år äldre, gick tragiskt bort förra året efter två veckor med covid-19.

I våras fick PRO Kalix 157 000 kronor för ”Kaffetåren”

Livet blev annorlunda igen, men hennes liv i Sangis fortsätter. Hennes två söner bor båda i Belgien men rådde henne att behålla huset.
– Min äldste son är gift med en polska och den yngre med en kvinna från Chile, min man var vallon och jag är flamländska, så ser vår familj ut, säger hon och betonar att alla kommer bra överens i familjen.
– Min äldste son vill att jag behåller huset för hans skull, för han vill flytta hit när han blir pensionär.
Själv har hon planer på att lämna Bryssel nästa år och bosätta sig i Sangis, för att hon uppskattar värmen och omtanken som hon möter här.
– När jag kom tillbaka hit efter min mans bortgång hängde det en stor bukett på min ytterdörr från en vänlig granne. Och när jag möter bekanta ute kommer de fram och ger mig en kram på gatan och frågar hur jag mår. Det är underbart.

Efter en stund kommer Inga-Britt Lidman och Holger Hannu och slår sig ner vid bordet. Inga-Britt blev medlem i PRO när hon gick i pension 1989 efter att ha jobbat som lokalvårdare på Amu-center i Kalix.
– De använder så fina ord, men jag säger som det är: jag var skurkärring.
Det var ett ganska tungt jobb på den tiden, många tunga hinkar att bära. Det är bra att de numera tänker mer på arbetsmiljön så att jobbet blir mindre slitsamt, tycker hon.
Men pensionärslivet blev inte alls som Inga-Britt hade tänkt sig. Hon och maken var jämngamla men samma år som de blev pensionärer gick han bort i en hjärtattack.
– Det var förfärligt, det gick så snabbt, på en dag var han borta.
Inga-Britt bodde kvar i deras hus tills för några år sedan då hon flyttade till samma boende som Holger, inne i stan. Men hon saknar sitt hem och sin trädgård så mycket att hon ångrar att hon flyttade.
– Mina buskar med röda, svarta och vita vinbär, hallonsnåret, min trädgård med alla vackra blommor och att jag kunde gå några meter för att plocka bär i skogen. Jag flyttade faktiskt mest för mina döttrars skull, för att de skulle slippa oroa sig för mig, säger Inga-Britt. Hon fyllde 101 år i augusti och trots en och annan krämpa är hon ute och går minst en och en halv timme varje dag med stavarna. Hon har stor familj, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarns barnbarn… Men de flesta av hennes närmaste har lämnat Kalix och bor över hela Sverige.

”Skriv upp mig direkt
på nästa resa, jag ska med!”

Till söndagsfikat brukar hon få skjuts med sin granne Holger. Han kommer från Luppio i Tornedalen och efter en sväng ner till Scania i Södertälje för att jobba som mekaniker kom han tillbaka till Kalix. Han och hans fru har firat något så sällsynt som krondiamantbröllopsdag – de har varit gifta i 65 år. Men sedan några år bor hon på ett demensboende.
– Hon har alzheimer, känner inte igen någon. Men nog tyckte jag att något glimtade till i hennes blick när vi firade vår bröllopsdag.
Holger och Inga-Britt brukar inte missa söndagsfikat, men Holger vill också också betona hur mycket han uppskattar att åka på resorna som PRO Kalix arrangerar. Holger berättar att när han gick av bussen hemma efter den senaste resan till Värmland sa han till reseledaren Kristina Lindbäck ”skriv upp mig direkt på nästa resa, jag ska med!”
Både Inga-Britt och Holger uppskattar fikastunderna med PRO i Gallerian. Ett trevligt avbrott i vardagen som hjälper en att skingra tankarna, så att man inte fastnar i det mörka, i saknaden, de svåra minnena.

Webbmastern Kristina Lundbäck är en annan eldsjäl i PRO Kalix med två uppdrag i föreningen – hon är både engagerad i resorna tillsammans med Ulla och dessutom ansvarar hon för att informationen når ut till medlemmarna, på hemsidan och Facebook. Det mesta har hon lärt sig på egen hand, men hon berättar att i år har föreningen anlitat proffshjälp för att utveckla Facebooksidan, kanalen som når flest medlemmar.
– Vi kan ha upp till 20 000 visningar ibland, berättar hon och nämner bilderna från modevisningen som ett exempel. Att hon är envis som få förstår man när hon berättar om sin egen svåra resa. Från att ha legat nedsövd i respirator efter en stroke 2014, därefter en svår operation och på det också flera år i rullstol tills att hon nu vågar sätta sig bakom ratten igen.
Holger, som också haft en stroke, och Kristina lärde känna varandra när de deltog i ett forskningsprojekt på Luleå tekniska universitet som gick ut på att förbättra rehabiliteringen för strokepatienter.
– Om Holger inte skulle dyka upp på söndagsfikat ringer jag till honom direkt och frågar ”Varför är du inte här, är du sjuk?” säger Kristina. Holger ler och nog märks det att han uppskattar omtanken. ■

PRO Kalix – vad vi gör

■ Kalix kommun har 15 790 invånare varav cirka 25 procent är ålderspensionärer i Norrbotten, enligt Regionfakta. Det betyder att ungefär var tredje 65-plussare är medlem i PRO Kalix.
■ 2025 har föreningen 1120 medlemmar och i skrivande stund har föreningen fått 106 nya medlemmar i år. I augusti var fördelningen 713 kvinnor och 406 män. Mer än 200 personer har deltagit i aktiviteterna varje månad,
■ PRO Kalix har tidigare fått EU-bidrag för ett projekt om hälsa för äldre.
■ Driver projektet Kaffetåren på Kafé Karlsson med söndagsfika och kulturinslag en gång i månaden.
■ Projekt ”Sensommarlunchen” bjöd in medlemmarna på subventionerad lunch fyra gånger (föreningen köper lunchen för 125 kronor varav medlemmarna betalar 80 kronor, mellanskillnaden står projektet för).
■ Förutom söndagsfikat har projektet också bjudit in till en dag om hälsa som inleddes med frukost, en föreläsning om kostens betydelse, en fysioterapeut visade på bra rörelser och dagen avslutades med qigong. 90 medlemmar deltog.

Bidrag för att förebygga ofrivillig ensamhet

2023 fick Socialstyrelsen ett treårigt uppdrag att stödja projekt som motverkar ofrivillig ensamhet med 300 miljoner varje år. Under perioden har 58 PRO-föreningar i landet sökt och fått sammanlagt 3 651 000 kronor i statsbidrag från Socialstyrelsen.
Foklhälsomyndigheten har också fått pengar från regeringen för att minska ensamheten och främja gemenskap, t ex kaféverksamhet, sociala och kulturella aktiviteter, hälsofrämjande åtgärder, friluftsliv och idrott.