Ta tåget till vintriga Jämtland för ett besök i södra Årefjällen. Kliver du av i Undersåker är det nära till anrika fjällbyar med skidspår och backar.
Visst är det smidigt att ta tåget till fjällen. Den tidiga avgången från Stockholm mot Östersund och Åre gör att den energiske kan ge sig ut i de jämtländska skidspåren redan på eftermiddagen.
Det blir allt populärare att kliva av i Undersåker. Här i skuggan av Åreskutan är det nära till Vålådalen, Trillevallen och Edsåsdalen. Tre skidklassiker med fin turåkning, längdspår i mängd och ett hyfsat urval av alpina backar.
Fjällnostalgin frodas redan i Undersåker, med Åre Fjällsätra några hundra meter från perrongen. Värdparet My Ernevi och Wille Lindberg erbjuder sedan några år ombonad logi i en gammal timmerloge, som på 30-talet omvandlades till pensionat.
Historien berättar att österrikaren Theodor Seefried, strax före andra världskrigets utbrott, tog över och byggde ut med parant wienervals-salong och matsal.
Det unga paret bestämde sig för några år sedan att flytta tillbaka till Jämtland, efter en sejour med bed-and-breakfast i norska Hardanger. I Undersåker har sedan Wille och My återskapat en hel del av den gamla pensionatsandan, kryddat med lokalt mathantverk och utomhusbastu med kallbad
– Ja, att bo här ska kännas naturnära och välkomnande. Som när de första luftturisterna letade sig hit för mer än 90 år sedan, alltså de som kom hit för att stärka sin hälsa i den friska luften, säger My och visar oss gamla fotografier av hur pensionatslivet en gång i tiden såg ut.
Wille berättar att allt fler gäster väljer att bo på Fjällsätra, för att ta tåget till Åre för en sväng i pisterna.
– Det går ju flera gånger om dagen, och tar inte många minuter.
Eller så åker man med länstrafikbussen till Edsåsdalen eller Trillevallen. På en kvart är man framme vid både spår och backar.
– Sedan har vi även ett skidspår här i Undersåker, som sköts av ideella krafter.
Tre mil längre söderut ligger Vålådalens fjällstation, där vägen slutar och vildmarken tar vid. Längs vägen passerar bussen även Trillevallen med sitt nyrenoverade högfjällshotell.
Gammelskogen längs den vidsträckta dalgången bildar tillsammans med fjällmassiven Vålådalens naturreservat, till ytan lika stort som Öland. Området lockar med mängder av turleder och skidspår, som även leder vidare mot Ottsjö, Trillevallen och Edsåsdalen.
Redan 1923 valde Svenska Turistföreningen att bygga en enkel fjällstation vid foten av Ottfjället, då i väglöst land. Den blev under 30-talet ett inneställe för den tidens kändisar; författare, skådepelare och konstnärer.
Här bodde och tränade även löparstjärnan Gunder Hägg på 40-talet, tack vare föreståndaren Gösta Olander och hans unika träningsmetoder med bland annat djupsnöpulsning.
Det dröjde inte länge förrän skid- och friidrottslandslag från hela världen lockades att besöka byn för att få ta del av Göstas ”mirakelträning” och hustrun Olgas välkomnande värdskap.
Vålådalen och stationen har växt rejält under åren. Nu finns närmare tio mil längdspår, vinterleder i mängd och skidbacke med lift.
– Ja, vi har nog världens bästa spårläggare här i Vålådalen, i form av Latti Östlund, som alltid ser till att det är välpreparerat ute i terrängen, säger längdinstruktören Erica Johansson, som gärna bjuder på goda tips för den villrådige inför skidutflykterna.
Hon har tävlat på internationell nivå i skidorientering och även varit förbundskapten för landslaget. Så här är det läge att boka ett pass för att vässa tekniken.
De häftigaste vyerna får man från Ottfjället och Sapporospåret, där Erica
Johansson mer än gärna håller lektion.
– Under busvädersdagar kan man alltid besöka Naturum med utställningar om naturreservatet, och idrottsmuseet med sin unika samling prylar, med bland annat Mora-Nisses vinnarskidor och Ingemar Johanssons boxningshandskar.
Vill man gå på tur så är veteranen Ulla Forsbergh en av stationens färdledare som guidar gästerna över milsvida kalfjäll. Hon sköter även liften och ser till att de yngsta utförsåkarna hanterar liftankaret säkert.
– Det bästa med Vålådalen är att vägen slutar här uppe, betonar Ulla, som jobbat av och till på stationen sedan början av 90-talet. Hon bor i trakten och har minst sagt nära till naturen med all gammelskog och vidsträckta myrhedar.
Denna soliga förmiddag är hon på väg ut för att guida Anders och Linnea Westfeldt upp på Ottfjället, tillsammans med fjällpraktikanten Simon Borg. En fin topptur upp mot Kläppen och Ottfjällets högsta punkt, där man en dag som denna bjuds på en klart maffig vy över fjällmassivet Sylarna och Bunnerfjällen.
Anders och Linnea, far och dotter, har tagit tåget upp från Göteborg och just kommit tillbaka från en skidtur mellan fjällstugorna vid Stensdalen, Vålån och Lunndörren. En klassiker kallad Vålådalsfyrkanten.
– Det har varit rejält blåsiga dagar och kul att ha fått kämpa tillsammans, konstaterar Linnea leende.
Under deras sista dag i Vålådalen vill de pröva på att gå med stighudar upp på fjället.
– Så vi kommer nog att sova skönt på nattåget tillbaka hem igen.
Och visst är det en speciell dag. Alldeles vindstilla med tio minusgrader, flödande sol och rimfrost i luften. Spåren är nypreparerade och föret perfekt där jag timmen senare glider fram på allt högre höjd längs Ottfjällets sydsluttning. Här möts turfantaster, barnfamiljer med pulka och skejtare som glider fram i terrängen.
Några turåkare har Hållfjällets Turiststation i sikte, som ligger på andra sidan av fjället, högt ovan Ottsjön. En rejäl dagstur för fjällnjutare. Stationen har sedan mitten av 40-talet erbjudit vandrare och skidåkare logi och vällagad mat vid sidan av allfarvägarna.
Efter dagen ute på fjällvidderna väntar en sväng i bastukåtan och badtunnorna för de flesta av oss som bor på stationen, för att sedan kunna njuta länge av middagssittningen i Olgas matsal.
Krögarparet Andy White och Hanna Oleträ frestar med idel lokala råvaror, där röding, ren, svamp och hjortron sticker ut på menyn.
Andy och Hanna arrangerar även ginprovningar. För paret ligger bakom Åre Bränneri, som tillverkar ekologisk gin i små serier, destillerad på ofiltrerat fjällvatten från Vålådalen. En god avslutning i det rustika sällskapsrummet med idel fjällnostalgia på väggarna.
Edsåsdalen nästa. Fjällbyn som en gång i tiden var populärare än Åre som vinterdestination – innan kabinbanan i Åre byggdes i mitten av 70-talet. Edsåsdalen ger mer känslan av idyllisk alpdal, med en rejäl portion tidlöshet.
Det märks i synnerhet på Köja Fjällhotell. För det var här som turismen drog i gång redan i slutet av 20-talet, när Oscar och Anna Edsås, som tog sitt efternamn efter Edsåsdalen, la grunden till Köjagården. I början av 50-talet byggdes den första skidliften, efter att turisterna åren efter kriget transporterats med bandvagn upp på fjället.
Numera finns det en hel del att välja mellan, i synnerhet för längdskidåkarna som har närmare sju mil med preparerade spår i närområdet. Byn har även fem liftar och ett dussintal nedfarter.
Den tre kilometer långa turen till Renfjället är en klar favorit för många. Det drygt 900 meter höga berget lockar med en lift och tre fina utförslöpor i väglöst land, där alpinåkarna kan skotertolka från byn.
Och visst är det mödan värt att ta sig upp till toppen även med längdskidor. För utsikten är storslagen, med Åreskutan, Ottfjället och Snasahögarna i blickfånget.
Men för de flesta är det nog Vita Renen som lockar. En liten restaurang och våffelstuga vid fjällets fot, som drivs av tre entusiastiska damer från närområdet. Det går dessutom att övernatta i rum som andas klar 50-talsnostalgi.
Några som skidat hit är en kvartett pigga kvinnor från Göteborgstrakten, som rest med tåg för en vintervecka i Edsåsdalen.
– Det är mysfaktorn och de fina spåren som lockat oss, säker Monica Boman och Karin Hultmark, som tillbringat flera vintrar här uppe när deras barn var små.
Byn är ju lite som fjällen var förr menar de båda, och syftar på det lugna tempot, och småskaligheten.
– Och frasvåfflorna med hjortronsylt gör nog att vi kommer tillbaka i morgon också, konstaterar Sophie Thureborn och Barbara Matzdorf med nöjda leenden där de sitter på den soldränkta verandan.
Väl tillbaka i Edåsdalen, med härligt utförsglid från Renfjället, är det läge att ta en titt i byns bibliotek, där man både kan lämna och ta med en god bok att läsa. Ett litet oansenligt trähus granne med Sportboden som funnits sedan 50-talet, och som fortfarande hyr ut skidor och annan utrustning.
Köja Fjällhotell ligger rakt över vägen, där en stor öppen spis med sprakande brasa välkomnar i receptionen.
Här är det läge att sjunka ner i en av fåtöljerna med vintoddy eller en värmande kopp choklad med vispgrädde, för att summera dagen. ●
Tar du tåget till Jämtlandsfjällen är det lätt att göra flera stopp längs vägen, för att uppleva fler mysiga skidorter, med början i Hälsingland.
Redan på 1920-talet reste badturister från Mälardalen med tåg till Orbaden, strax norr om Arbrå och Järvsö, för att andas frisk luft och vandra i den hälsosamma naturen vid Ljusnans klara vatten. Här går det utmärkt att kombinera längdskidåkning med spa-njutning och lokal gastronomi.
Järvsöbadens anrika pensionat, ett par mil längre norrut har skidspåren på andra sidan vägen, med flera sinnrika slingor. Nära även till pisterna i Järvsöbacken.
Kungliga Storlien har fallit lite i glömska under de senaste 20 åren, där det anrika högfjällshotellet hållit stängt i långa perioder. Men förra vintern var det nypremiär för Storliens Högfjällshotell, som långt in på 60-talet var ett centrum för svensk alpin skidsport. Dessutom finns ytterligare ett nostalgiskt boende på Le Ski, ett av Sveriges äldsta järnvägshotell.
På glid mellan byarna Edsåsdalen, Trillevallen, Ottsjö och Vålådalen lockar med mer än 35 mil längdspår och turskidleder i såväl dalgångar som uppe på kalfjället. Flera av spåren knyter dessutom samman byarna.
www.fjallupplevelser.com
Tåg med SJ från Göteborg, Stockholm och Malmö till Undersåker och Åre. Byte i Stockholm om du reser från Malmö. Från Göteborg finns nattåg utan byte fram till slutet av april.
Snälltåget kör nattåg från Malmö via Stockholm till Undersåker, Åre och Storlien. Busstransfer vidare till Edsåsdalen, Trillevallen, Ottsjö och Vålådalen.